Publicerad 1942   Lämna synpunkter
-MAN -ma4n, sbst., m.||ig., o. adj.; ss. sbst. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. -mane, m., eng. -mane, av fr. -mane; till MANI]
i ssgr, för att beteckna ngn som hyser lidelsefullt intresse l. stark, ofta abnorm böjelse för ngt l. har mani på ngt; jfr EROTO-, FENNO-, GALLO-, KLEPTO-, MONO-, PYRO-MAN m. fl.

 

Spalt M 205 band 16, 1942

Webbansvarig