| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖSEN lø4sen, ngn gg 32 (lö´sen Weste; lö´s’n Dalin), förr äv. LÖSN, r. l. f. (l. m.) ((†) n. Girs E14 31 (c. 1630), HFinlÖ 434 (1730)); i best. anv. utan slutartikel ((†) best. lösnen G1R 10: 165 (1535), 3Mos. 25: 51 (Bib. 1541)); pl. (†) = (ArkliR 1559, avd. 3) l. löser (Kurck Lefn. 96 (1705: löserna, best.)).
1) i abstraktare anv.
a) (†) till LÖSA 1, 2, 3: frigörelse, befrielse; äv. bildl. (stundom med anslutning till b, c): förlossning, frälsning, räddning; återlösning (i religiös mening). Esra 9: 14 (Bib. 1541). All Gudhfruchtigh hierta j Jerusalem, som bidde effter then lösn, som Gudh hadhe vthloffuat. LPetri 1Post. G 6 b (1555). Wij willie åter komma til wår Baldur Solen, och see hwadh Hermodur uthrättade om des lösen utur Hel. Rudbeck Atl. 2: 244 (1689). Sahlstedt (1757).
b) (†) till LÖSA 4: befrielse från fångenskap, straff, utlaga o. d. gm erläggande av visst pänningbelopp o. d. 3Mos. 25: 51 (Bib. 1541). Lösn ifrån skampallen. BtÅboH I. 11—12: 59 (1683). Lösen utur .. Fångenskap. PH 2: 807 (1730).
c) (numera föga br.) till LÖSA 5: förvärv (av ngt vartill man har lösningsrätt), inlösning; utlösande (av pant o. d.); äv. konkretare, närmande sig bet.: lösningsrätt; förr äv. i sådana uttr. som ngt står ngn till l. under lösen, ngn har lösningsrätt till ngt, sätta ngt under lösen, utbjuda ngt till inlösning. JönkTb. 117 (1528). Tässe breffvisere .. haffve .. upbudit oss tesse två gårder .. till köpz och lösn, som äre theres hustruers rette mödernes godz. G1R 28: 270 (1558). Hennes 4 parth ij jordenn skall stå Torleffz barnn åpenn i 4 år, henne till lösnn. SkrGbgJub. 6: 265 (1592). Opbödz et Pante bälthe til löösn. ÖstkindDomb. 17/11 1602. Stå under lösen. HC11H 14: 198 (1693). Att .. åtskilliga järnverk .. satts under lösen. 2RA 1: 632 (1723). Nicander 1: 273 (1838). Östergren (1932). jfr BÖRDS-, JORD-LÖSEN.
d) (†) till LÖSA 7, i uttr. giva lösen, löna sig, ge avkastning. Vm för:de bergh (i framtiden) bäthre löszen giffwer. G1R 7: 135 (1530).
e) (†) till LÖSA 19 slutet: åstadkommande av lös mage l. avföring; äv.: förhållandet att vara lös i magen, diarré. (”Taskegräs”) Är .. them gott som förmykin löszn haffua. Månsson Ört. 229 (1628). Om någon är förstoppat, och gerna will haffua lösn och Stolgång. Därs. 313. IErici Colerus 1: 189 (c. 1645).
2) (utom i b i sht i fackspr.) till LÖSA 4, 5, konkretare: pänningbelopp som erlägges för lösande av ngn l. ngt (t. ex. för ngns befrielse ur fångenskap l. från visst straff, för förvärv av egendom vartill man har lösningsrätt l. utlösande av pant o. d.), lösepänning, löseskilling; stundom svårt att skilja från 1. Erlägga lösen. Taga lösen, utlämna fånge l. avstå från viss egendom o. d. mot lösepänning resp. löseskilling. Lagförsl. 25 (1609). Ther flere äga del i Jord och then eij väl kan klyfvas, bör den som mindre del äger taga lösen. LandtmFörordn. 158 (1765). Våren 1871 erbjöds Petersson lösen för lägenheten med 333 rdr 33 öre jemte ränta. 1NJA 1874, s. 61. (Konung) Albrekt frigafs .. mot en dryg lösen. LbFolksk. 424 (1892). Hernberg Rättsh. 77 (1922). — jfr ARRENDE-, ARVS-, BÖRDS-, JORD-, TOMT-LÖSEN m. fl. — särsk.
a) hist. i uttr. Älvsborgs lösen, om det belopp som Sv. enl. fredsbestämmelserna av 1570 o. 1613 hade att erlägga till Danmark för återfående av det förlorade Älvsborg; äv. om de skatter som för detta ändamål uttogos; delvis med anslutning till 1. OxBr. 12: 162 (1613). Ahnlund GA 255 (1932).
b) viss fastställd avgift som erlägges för utfående av officiell handling l. (ofrankerad l. ofullständigt frankerad) postförsändelse o. d. Erlägga, betala lösen. Brevet var belagt med lösen. Lösen för protocolls-utdrag. PH 8: 375 (1766). Döss o. Lannge (1908). jfr BETYGS-, BREV-, EXPEDITIONS-, FULLMAKTS-, PASS-, SIGILL-, UTSLAGS-LÖSEN m. fl.
c) (numera knappast br.) övergående i bet.: vederlag l. betalning för ngt. Allenast iag en .. någorlunda godh lösen för .. (samlingarna av antikviteter o. d.) bekommer. Schück VittA 3: 208 (i handl. fr. 1681). Lagerlöf HomOd. 172 (1908).
d) (numera bl. tillf.) bildl. LPetri 2Post. 106 b (1555). (Kristus’) blod är lösen för all verldens synd. Franzén Pred. 1: 49 (1841). Runeberg 5: 240 (1863).
II. [fsv. lösn; liksom dan. o. nor. løsen av mnt. lose, f., igenkänningstecken l. -ord (jfr t. losung), möjl. till los, lott (se LOTT, sbst.2), med anslutning till I] om uttryck l. ord som utgör igenkänningstecken l. paroll o. d.
1) (utom oeg. bl. i fråga om ä. förh.) uttryck l. ord (l. annat tecken) som nyttjades ss. igenkänningstecken av stridsförband (dels ensamt, dels som den senare, ss. svar brukade delen av ett ordpar l. uttryck vars förra del användes som anrop o. benämndes ordet l. fältropet l. parollen); äv. om dylikt uttryck osv. nyttjat ss. härskri; äv. oeg., om dylikt uttryck osv. brukat ss. igenkänningstecken av sällskap, förening o. d. Giva, utgiva, taga lösen. G1R 10: 165 (1535). (Judas) gaff .. (sina soldater) thenna orden til een lösn, Gudh giffuer seghren. 2Mack. 13: 15 (Bib. 1541). Lössen pistol, parolen kuula. KFÅb. 1912, s. 345 (1700). (Officeren) blir .. af Skyldvakten anropad och gifver Lösen ifrån sig. ReglInf. 1751, s. 346. (Thorer Hund) gaf .. lösen åt hären, ropande, ”Fram, fram Bondemän!” hvilket härskri bönderna högt upprepade. Fryxell Ber. 1: 118 (1823). Fältrop och lösen. TjReglArm. 1858, 1: 191 (rubrik). SvD 19/7 1931, Söndagsbil. s. 7. — jfr KRIGS-, STRIDS-LÖSEN. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) oeg., i allmännare anv., om ord l. uttryck l. annat tecken brukat ss. igenkänningstecken l. tecken till viss handling, tecken. The hadhe een lösn sigh emellan the män aff Jsrael och bakhållet, til at offuerfalla them medh swerd, när röken aff stadhenom vpslogh. Dom. 20: 38 (Bib. 1541). Petreius Beskr. 2: 172 (1614).
b) (numera knappast br.) bildl. (jfr c, 2), för att angiva en händelse o. d. som utlöser l. är ”signalen” till en aktion l. bildar upptakten till en händelseutveckling o. d. Schroderus Os. III. 1: 167 (1635). Ett prestval är ty värr ofta lösen till ett borgerligt krig inom Församlingen. Tegnér (WB) 8: 117 (1836). Pallin NTidH 57 (1878).
c) (numera knappast br.) bildl. (jfr b, 2), om ngt som utgör kännetecken l. kännemärke på ngn l. ngt; stundom svårt att skilja från 2. Christi tienare bära sins Christendoms lösn, nemliga, troon och goda gerningar, som Christnas kiennemarkie äro. Bullernæsius Lögn. 17 (1619). Svaghet, det har varit mitt lifs lösen. Roos Verle 307 (1889).
2) (i sht i vitter stil) bildl., om (ord l. uttryck som angiver l. symboliserar) programmet l. riktlinjerna l. principerna för en individs l. en samhällsgrupps strävanden l. handlande i visst avseende, den förhärskande tendensen under en viss period l. inom ett samhälle, paroll, slagord, ”valspråk”, ”motto”, ledande tanke, princip; jfr 1 b, c. I alle Ständer .. är i thenna tijdh egennytto lösn. Forsius Fosz 462 (1621); jfr 1 c. Våga vinna, våga tappa, — det är min parole och lösen. Altén FörfOsk. 17 (1798). Dagens lösen här i landet är nu sjötappning. Tegnér (WB) 9: 535 (1843). Dagens Lösen samt Tänkespråk enligt Brödra-Församlingens Språkbok för år 1882. (1881; kalendertitel). Svensk lösen. (1916; tidningstitel); jfr III. (Tidningen Daily Mails) redaktionella lösen: koncentration, snabbhet, sensation. Bjurman 3Statsm. 79 (1935). — särsk. [jfr t. geld ist die losung] (†) i uttr. pänningen är lösen o. d., för att beteckna jakt efter pänningar ss. förhärskande intresse o. strävan. Grubb 667 (1665). Weise 1: 126 (1769).
III. [jfr d. løsen; sannol. urspr. specialanv. av II, möjl. med anslutning till LÖSA 9] (utom i oeg. anv. bl. i fråga om ä. förh.) ss. hedersbetygelse l. igenkänningstecken brukad salva bestående av ett visst antal kanonskott, i sht från örlogsskepp, salut; äv. oeg., om kanonsalva o. d. som avfyras till firande av viss högtid o. d. Svensk lösen, med varierande antal skott under olika tider, efter 1635 vanl. 2 skott; dubbel svensk lösen, med det dubbla antalet skott. 30 Julii sköttz Löössn när w: n: herr[e] .. (drog) hedan Jfrån gripzholm medtt 2 falkuner FalkuneLott (dvs. falkonkulor) — 2 st. ArkliR 1545, avd. 1. Konungen i Danmark .. hade .. både genom sit lösen och andra signaler låtet förtrösta sin gvarniçon, at han skulle snart komma och undsättia. Spegel Dagb. 126 (1680). At Svenska krigsskepp .. skola, när de gå förbi Hennes Maj:t Kejsarinnans Fästningar vara förbundne at afgifva Svensk lösen, och at dem genast skal svaras med den Ryska lösen. PH 14: 607 (1790). Ett praktfullt fyrverkeri … Programmet inleddes med svenska lösen, bestående af 105 raketer med skott, hvita, röda och gröna stjernor (osv.). AB 1890, nr 281, s. 2.
IV. [fsv. hälgha l. hälghe lösn; sannol. överförd anv. av I 1 a, möjl. efter lat. förebild] (†) i fråga om förh. i Sv. under den katolska tiden, i uttr. helga l. helge lösen, benämning på visst, ss. undergörande dyrkat, på olika orter förekommande kyrkligt föremål (t. ex. det stora krucifixet i Svartbrödraklostret i Stockholm). (Munkarna) haffua .. förhögt noghor besynnerlig belete, som j Stocholm medh thet the kalla then helga lösn, teslikes j Arboga och flerestädes. OPetri Clost. E 1 b (1528). JMessenius (1629) i HB 1: 96 (om ä. förh.).
-BELOPP. i sht post. —
-ETIKETT. post. etikett som påsättes lösenbelagd postförsändelse. —
-FÖRSÄNDELSE. post. lösenbelagd postförsändelse. —
-MÄRKE. post. särskilt, förr användt frimärke varmed lösenbelagd postförsändelse försågs vid dess utlösande, portomärke; avskaffat 1891. Geijer Postförf. (1880). —
-ORD. (lösen- 1894 osv. lösens- 1870 osv.) [jfr d. løsensord, nor. løsen(s)ord]
1) (utom oeg. bl. i fråga om ä. förh.) = lösen II 1; äv. oeg., särsk. om igenkänningstecken för sällskap o. dyl., l. bildl. (jfr 2). Rudin 1Evigh. 1: 508 (1870, 1878; bildl.). 2NF 17: 832 (1912).
2) (i sht i vitter stil) bildl., = lösen II 2. Rudin 2Evigh. 1: 161 (1883). Arbete är amerikanarens lösenord. Kjellén Storm. 2: 104 (1905).
3) (i sht i vitter stil, mera tillf.) oeg., med mer l. mindre klar anslutning till lösa 13, 15, 16, 17, om ord som upphäver ngns förtrollning, öppnar lås l. ger lösningen på ett problem l. utgör ”nyckeln” till ngt o. d. VL 1896, nr 102, s. 4. 3SAH 11: 113 (1896). Namnet eller lösenordet, som besegrade eller befriade jätten. Fatab. 1917, s. 43. —
(II 1) -ROP. (lösen- 1901. lösens- 1839) (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) härskri, lösen; äv. bildl. Atterbom Lyr. 3: 217 (1839; bildl.). Söderberg Dikt. 126 (1901; bildl.). —
(jfr I 2) -SUMMA, r. l. f. (lösen- 1911 osv. lösens- 1617) (numera bl. tillf.) summa som utbetalas ss. lösen för ngt, lösesumma. Stiernman Riksd. 720 (1617). Grimberg VärldH 7: 58 (1936).
B (utom i -ord numera bl. tillf.): LÖSENS-ORD, -ROP, -SUMMA, se A.
Spalt L 1945 band 16, 1942