Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄTTE lät3e2, n., i Finl. äv. LÄTE, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(läte c. 1635—1902. lätte 1837 osv.)
Etymologi
[fsv. lätte; jfr sv. dial. lätte (Södermanl., Uppl.), läte, lete (Gotl., Finl.); jfr äv. d. lette; till LÄTTA, v.2 1]
(i vissa trakter) fisk. flöte till fiskredskap. Fatab. 1915, s. 106 (c. 1635; fr. Småland o. Öland). SkandFisk. Bih. 9 (1837). Hallström Händ. 121 (1927).
Ssg: LÄTT-BAND. (i vissa trakter) fisk. på fiskredskap: rep varmed flöte är fäst vid redskapet. Fatab. 1914, s. 37.

 

Spalt L 1795 band 16, 1942

Webbansvarig