Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄTT lät4, sbst.1, l. LETT let4, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr vanl. skrivet lett(h))
Etymologi
[sv. dial. lätt; uppsvensk sidoform till LET, sbst.]
1) (†) om färgen hos ett föremål; äv. om ansiktsfärg; jfr FÄRG, sbst.1 1. (Så) som then blinde dömer om lett eller ferge. G1R 4: 43 (1527). Nu kan hund som galin är undlöpe, .. tå ägher han thet kungöra, .. och kungöre huadh lätt han hafuer. Lagförsl. 236 (c. 1609). Schultze Ordb. 2739 (c. 1755).
2) om ämne varmed ngt färgas; jfr FÄRG, sbst.1 2; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om färg använd för färgning av fisknät. Lindestolpe Färg. 24 (1720). VetAH 1781, s. 167 (om färg för fisknät). ”Lätten” (hvari skötarne koktes). UpplFmT 7: 307 (1917).

 

Spalt L 1762 band 16, 1942

Webbansvarig