lästa | SAOB

Publicerad 1942

LÄSTA, v.2; p. pf. läst.

Etymologi

[fsv. lästa, motsv. ä. d. læste, isl. lesta; till LAST, sbst.1 — Jfr LAM-, LEM-LÄSTA]

(†) skada, stympa. Så red han till K. Tidrick / sade sig wara skamlig läst. Visb. 2: 126 (c. 1600). Schultze Ordb. 2547 (c. 1755).

Spalt L 1760 band 16, 1942

Webbansvarig