Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄNGE läŋ3e2, äv. (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) LÄNGEN läŋ3en2, adv. längre, äv. (numera bl. vard.) länger (G1R 1: 26 (1521), Hedberg Dagt. 34 (1876)), längst ((†) komp. längere Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 12 (1689); superl. längest OxBr. 11: 439 (1631: förlengest), Därs. 523 (1633); längs Swedenborg RebNat. 1: 320 (1728)).
Ordformer
(länge 1521 osv. längen 16191906. längi 16721708)
Etymologi
[fsv. länge, äv. längen, sv. dial. längen; jfr d. længe, ä. d. äv. lange, fd. langi, isl. lengi; eg. ack. sg. av ett icke anträffat fsv. sbst. länge, längd, motsv. got. laggei, mnt. lenge, t. länge, feng. lengu; av ett germ. langīn-; avledn. av LÅNG; jfr t. lange, eng. long; formen längen, fsv. längen, av länge än, ännu länge]
1) ss. beteckning för att en handling l. ett tillstånd sträcker sig över en viss (lång) sammanhängande tidsperiod; under lång tid, (i) långa tider. Hur länge stannar du kvar? Lika länge (som du), ett par dagar längre (än du). Det varade ganska, tämligen, mycket länge. Det har hållit på tillräckligt länge l. länge nog, (allt) för länge. Dröja länge. Sova länge om morgnarna. Länge leve han! Han reder sig nu, men ack, huru länge? Iesus .. sadhe, O otroogna och genstortugha slekte, Huru lenghe skall iach wara när idher och lijdha idher? Luk. 9: 41 (NT 1526). Jw lenger thet leedh jw meera forarghades munkaleffuerne. OPetri Clost. A 3 b (1528). Tu skalt ära tin fadher och tina modher, på thet tu skalt lenge leffua j landena. 2Mos. 20: 12 (Bib. 1541). Mijn siäl är swårligha förskreckt, ah Herre huru lenge? Psalt. 6: 4 (Därs.). Jagh hafuer .. någodh längre ähn jagh gerna hadhe seedt måst her dröijess. OxBr. 5: 395 (1626). Starka själar taga icke lätt intryck, men behålla dem desto längre. Kellgren 3: 222 (1793). Svårt är att säga, huru länge Vigg sutit så (i tankar), då han hörde bjällerklang. Rydberg Vigg 4 (1875). Längst varar gotiken vid kyrkobyggnaden. Hahr ArkitH 391 (1902). (†) (Sv.) Tro thet længe nog, (lat.) credas per me licet. Ihre (1769). — särsk.
a) i en mängd ordspr., t. ex.: Gåffuor och igengåffuor, hålle lengst wenskapen. SvOrds. A 7 b (1604). Hualpen leker icke länger än gamal hund will. Därs. B 1 b. Så lennge haffuer en fridh som hans granne wil. Därs. C 2 b. Then bijdar icke länge som effter gott bidar. Därs. C 5 a; jfr: Den väntar aldrig för länge, som väntar på något godt. SvOrdspråksb. 21 (1865). Jw längre man lefwer, jw mehr man lährer. Grubb 406 (1665). Länge wreeder, är hwar man leeder. Dens. 486. Muggan flyger så länge kringh Liwset, at hon bränner Wingarna. Dens. 533. Stränge Herrar råda intet länge. Dens. 768. Twungen kärleek och färgad skönheet, warar intet längie. Dens. 825. Wänesåår swijda längst. Dens. 878. Man lefver aldrig så länge, att man ej har något ogjordt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa uttr.
α) (både) långt och länge, mycket länge. (Bröllopet) räckte både längt och länge. Lönnberg BlSkär. 169 (1876). Den dagen hade .. (jägarna) gått långt och länge utan att få något. Lagerlöf Saga 118 (1908).
β) (både) länge och väl, numera vanl. med avbleknad bet.: mycket länge. (Den gamle klockaren) hafuer her waret både lengie och wæl, och waret trogenn, tienstagtigh och ödmiuck. 3SthmTb. 1: 115 (1593). (Gud) verdigas .. E. H:et .. länge och väl bevara. OxBr. 12: 178 (1616). (Det) dröjde .. länge och väl, innan (osv.). Wimarson Krig 1675—79 3: 53 (1912).
γ) (†) en tid länge, en tid bortåt; jfr LÅNG 7 a α ζ’. Huru som hans opassligheet hafwer en tid länge hindrat honom att biwista den Kongl. Commission. FörarbSvLag 2: 20 (1694).
δ) (†) leva ngns liv längre, leva längre än ngn, överleva ngn. (Om) mijn .. hustro leffde mitt liiff lengre, tå skall honn .. beholle all mine iordegodz. BtFinlH 4: 306 (1565).
ε) ju längre ju kärare, se KÄR I 6.
c) i uttr. så länge i vissa anv.
α) (numera i sht vard.) under ngn tid framåt (tills ngt inträffar som föranleder ändring), under tiden; under väntetiden; tills vidare; till längre fram; tills härnäst. Sitt ner så länge och vänta! Gå du, jag väntar här så länge. Stiernman Riksd. 722 (1617). Är Wår .. befalning, at när någon Häradzhöfdinge blifwer för någon sin felachtighet til Hofrätten citerat, I tå någon annan förordna som i hans ställe Häradz-Tingen .. så länge förrättar. Schmedeman Just. 1361 (1694). Farväl så länge, jag väntar dej hemma hos mej. Boding Mick. 41 (1741). Det der får vara så länge. Fröding Brev 121 (1890).
β) (ngt vard.) i uttr. än(nu) så länge, ännu (och) ngn tid framåt, tills vidare; äv.: hittills. Jag (har) .. slagit ur hågen alla tankar på att resa härifrån ännu så länge. Lundgren Res. 166 (1850). Arbeterskorna .. beslöto att än så länge icke återgå till arbetet. PT 1909, nr 197, s. 2. Jag har aldrig varit i delo med polisen — ännu så länge. Hedin 4Tal 13 (1914). Ännu så länge och väl i alla tider kommer .. det sydsvenska flottledsnätet att förbliva ringa i jämförelse med det nordsvenska. NordT 1926, s. 372.
γ) (†) i uttr. så länge att.
α’) till dess att. Och sagd[es] fore at han skwlle behalla .. (arvet) nær sich saa lenge at alles arffwi[n]genes ffwlm[ec]tige boodh ko[m]me. OPetri Tb. 4 (1524; uppl. 1929). Till dhes och så lenge att någon kan öf(ve)rtyga honom mz witne. VRP 1625, s. 175.
β’) så länge som (se δ α’). Wåra krigsbussar (försäkra) Hans Kongl. Maij:tt .. (att de) willia fächta, så längge att lijf woro i deras kropp. KKD 3: 199 (1711).
δ) i uttr. så länge (som) ss. konj.
α’) under hela den tid då l. som (osv.); ända till slutet av den tidsperiod varunder (osv.). Sa lenghe iak liffuer. G1R 1: 4 (1521). J haffuen warit Herranom ohörsamme, så lenge som iagh idher kendt haffuer. 5Mos. 9: 24 (Bib. 1541). Narren är annat folck lijk .. (dvs.) Så länge han tijger. Grubb 561 (1665). Så länge det är lif, är det hopp. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β’) ironiskt, i uttr. så länge det varar o. d., ss. uttryck för en förmodan att ngt snart kommer att ta slut. Sedan dhe hootades medh fängzle .., betänckte dhe sig och effter middagen förlijktes, så länge det warar! VDAkt. 1678, nr 350.
γ’) (†) med avbleknad bet.: medan, under det att. Sitter her så lenge iach går tijt bort och bedher. Mat. 26: 36 (NT 1526). Roman Holbg 46 (1746).
δ’) (†) till dess att; jfr γ α’. G1R 1: 36 (1522). Hwar j gån j een stadh eller by, så bespörier hoo ther är werdigh, och bliffwer ther så lenge j gån ther vth. Mat. 10: 11 (NT 1526). VDAkt. 1784, nr 173.
d) (numera i sht i vitter stil) övergående i bet.: sedan lång tid tillbaka; för lång tid sedan; för längesedan; jfr 2. Hvadh ded Ryske Sendebuded vedkommer .., så hade de lenge hafft sin afsked .., hade icke den andre posten sedan .. ankommed. AOxenstierna 2: 74 (1612). Furste! Jag dig länge söker / Kringom dessa vilda fjell. Livijn 1: 116 (1806). Ett .. minne .. / Från länge försvunna tider. Topelius Ljungbl. 252 (”152”) (1852, 1860). Med en suck .. hon sjönk blott / till det hjerta, som henne länge skänkts. Tavaststjerna NVers 83 (1885).
e) i komp. betecknande att en handling l. ett tillstånd fortsätter resp. (i nekad sats) upphör; (icke) mera. G1R 1: 198 (1524). Ath honom boordhe icke leffua lenger. Apg. 25: 24 (NT 1526). Här hielper fögo länger at stå. Holof. 32 (c. 1580). Dett är syndh att längere plåga mig. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 12 (1689). Står jag länger / Här och blänger, / Börjar sjön mig suga snart. Sehlstedt 4: 16 (1871). Det duger icke längre att sofva. Hedin 1Varn. 4 (1912).
f) (†) ss. attribut till vbalsbst. o. d.: långvarig, lång. Mitt lengie uteblifvande. OxBr. 8: 194 (1647). Af länge wräckt. FörarbSvLag 2: 58 (1696); jfr LÅNG 7 b β. 80 man, som allesammans (effter ett länge fächtande) blefvo af ryssa fångne. LKagg (1709) i HH 24: 121. Ekelund Fielding 477 (1765).
2) i uttr. som beteckna att tidpunkten för ngt ligger på visst (långt) avstånd (särsk. tillbaka i tiden); lång tid.
a) (†) längesedan. Ähr thet länge, hon blef honom så kiär? Asteropherus 33 (1609).
b) med efterföljande prep. l. adv. l. konj.
α) i förb. med efterföljande sedan, betecknande tidpunkt som ligger långt tillbaka; för lång tid sedan; äv. hopskrivet; se vidare LÄNGE-SEDAN. Hur länge är det sedan han var här? Det är inte längre sedan än i går. Thet är längre sedan iagh sågh tigh. FormPuerColl. C 5 a (1579). Huru länge är thet, sedan han dödde? Lind (1749). Huru länge är det sedan Christi födelse? Weste (1807). I en längre sedan förfluten tid. Almqvist Mål. 4 (1840). Det var länge sedan vi hörde från honom. Hammar (1936). jfr: För länge i världen sedan, då den stora pesten .. förhärjade landet. Lagerlöf Holg. 2: 337 (1907).
β) i uttr. länge före l. efter (ngt) l. efteråt o. d., lång tid l. långt före osv.
γ) (†) länge på kvällen, sent l. långt ut på kvällen. Tegnér (WB) 6: 41 (1829).
δ) (†) icke länge tillbaka, för icke längesedan. Krono-Allmänningen Skattemarken vid Sjön Lygne, som ej länge tillbaka varit den skönaste boke-skog, sades nu vara aldeles afhuggen. Barchæus LandthHall. 35 (1773).
c) föregånget av prep.
α) sedan länge, sedan lång tid; innan länge, inom kort, snart; förr äv. från länge, från långt tillbaka i tiden. Den rösten känner Du från länge; ty det är rösten af en ungdomsvän. Tegnér (WB) 4: 143 (1824). Ahnfelt StudM 1: 211 (1857: innan länge). Då och då skrev hon några ord därom i brev till sina bröder, som nu sedan länge voro kyrkoherdar. Hellström Lekh. 335 (1927).
β) långt om länge, se LÅNG 7 c β ϑ’.
γ) i uttr. på länge, betecknande en lång tidsperiod varunder ngt är ensamt l. det första, största l. minsta osv. i sitt slag l. varunder ngt icke förekommit l. inträffat osv. Den första, sista, enda på länge. Han har inte varit här på (mycket) länge. De orsaker, som gjorde .. (hierarkien) nödvändig, .. hafva ej funnits på länge. Tegnér (WB) 3: 160 (1817). Du är bittrare än du varit på länge. Jolin Smädeskr. 8 (1863). För första gång på länge. Snoilsky 2: 60 (1881).
d) i superl. i vissa anv.
α) [jfr motsv. anv. av d. længst, t. längst] för mycket lång tid sedan; sedan mycket lång tid; mycket längesedan; äv. i uttr. för längst l. (för) längst sedan (äv. hopskrivet förlängst, längstsedan; jfr FÖRLÄNGST slutet); numera nästan bl. (ngn gg i vitter stil) i sådana uttr. som längst försvunnen l. förfluten l. förgäten o. d. VgFmT II. 6—7: 47 (1549). Är icke Assurs mackt längst krafftlös ok förgäten? Lucidor (SVS) 375 (1674). Jag weet intet sakzens beskaffenheet, och har fördenskull redan längst begiärt k. Broors underrättelse därutinnan. KKD 8: 250 (1706). Jag har längst sedan nog af detta jordiska. Tessin Bref 1: Dedik. 4 a (1756). Nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar. Topelius Ljungbl. 55 (1852, 1860). När längst det var förbi. Hallström Skogsl. 12 (1904). När han skriver om gamla tonsättare från längst förflutna tider. NutMusL 1921, s. 74.
β) (†) i sådana uttr. som längst förut l. före detta o. d., mycket länge l. långt före detta. Anm. Ordet kan i denna anv. äv. uppfattas som superl. av LÅNG (jfr d. o. 7 c β ζ’). Deromb hafuer jagh .. lengest för jagh reeste dedan gifvet Falckenbergh all richtig bescheed. OxBr. 11: 523 (1633). (Detta) hade bort längst förr blifwit i akt tagit. Bergv. 1: 335 (1684). Längst för detta. Nordström Samh. 2: 335 (1840).
γ) (†) i uttr. längst värre, ju längre desto värre. RA I. 2: 340 (1569).
3) (†) i allmännare anv., i uttr. länge inte så, inte på långt när så. Eljest äro de länge inte af så godt anseende som våra soldater och hålla ingen föga ordning i deras marsch. Ekeblad Bref 1: 421 (1655).
Ssgr: A (†): LÄNG-SEDAN, se B.
B: (1) LÄNGE-LIV. (†) långt liv. Han winner intet längelÿf / Som effter Guldet frägar. Visb. 2: 175 (c. 1600).
(jfr 2 b α) -SEDAN l. -SEN. (läng- 17631793. länge- 1526 osv.; äv. ss. två ord) jfr långe-sedan.
1) betecknande att ngt inträffat l. utförts vid en tidpunkt som ligger långt tillbaka: för lång tid sedan; äv. i förb. för längesedan; förr äv. i uttr. längesedan tillförene; i förb. med adj. l. p. pf. stundom närmande sig 2. Thå förundradhe Pylatus ath .. (Kristus) all redho war dödh, och kalladhe till sigh höffwitzmannen, och fråghade om han lenge sidhan dödh war. Mark. 15: 44 (NT 1526). Så hade thz warit wäl till önskende, att Gudh Alzmechtigh Honom lenge sedhen .. hade häden .. kallet. Tegel E14 316 (i handl. fr. 1577). Äffter thet h. k. Maij:t länge sedan tilförene .. hafver .. försäkrad them på allt thet nu begäres. RA I. 3: 169 (1593). Han hade längesedan trötnat under en så dryg börda .., om icke Gud .. honom uppehållit. Dalin Hist. III. 1: 163 (1761). Jag lärde känna der en man, / Soldat för längesedan. Runeberg 2: 7 (1847). Ben af i Norden längesedan utdöda djurarter. Odhner Lb. 1 (1869). Föreställningar, som tillhöra en längesedan förgången tid. Nilsson FestdVard. 34 (1925). särsk.
a) i uttr. det är längesedan o. d., se länge 2 b α.
b) (ngt vard.) i uttr. tack för längesedan o. d., tack för (senaste) samvaron för längesedan. Hvad, törs man intet våga / At hälsa på Mamselle? Tack, tack för längese’n!. Bellman (BellmS) 6: 124 (1790). Gellerstedt 2Dikt. 52 (1881).
c) i uttr. (för) icke längesedan, för endast kort tid sedan, nyligen. När Jagh ey länge seen måst Gudarne samm-ropa. Lucidor (SVS) 282 (1673). Man påminne sig äfven, at vi ännu ej längesedan vågade tala med löje och förakt om sjelfva Tyska Litteraturen. Kellgren (SVS) 2: 272 (1791). En kulturvärld, som för icke länge sedan blifvit upptäckt. Hahr ArkitH 30 (1902).
2) (i vitter stil) betecknande att ngt inträffat osv. för lång tid sedan o. ännu fortfar: sedan lång tid, sedan länge; förr äv. i förb. för längesedan. Kring jorden / irrar Sanning husvill längesen. Tegnér (WB) 3: 41 (1817). I fråga om sann vitterhet, låter nu längesedan det alldeles nya ej mera tänka sig, än en alldeles ny färg. Leopold 5: 203 (c. 1827). Vid tvenne Grafvar, der i stilla ro / för länge sedan Son och Maka bo, / har äfven Fadren bäddat Sin. Tegnér (WB) 7: 23 (1834). Hans spår jag söker, ingen annans, längese’n. Spongberg Soph. 3 (1866).
C: (1) LÄNGST-LEVANDE, p. adj. som lever längst; äv. i substantivisk anv. —
-SEDAN, se länge 2 d α.

 

Spalt L 1651 band 16, 1942

Webbansvarig