Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÅNGLIG loŋ3lig2, äv. (numera nästan bl. i poesi) LÅNGELIG loŋ3elig2, förr äv. LÄNGLIG, adj. -are. adv. -A (†, G1R 1: 103 (1523), Juslenius 280 (1745)), -E (†, G1R 1: 51 (1523), 3SthmTb. 1: 243 (1594)), -EN (†, G1R 5: 168 (1528), VDAkt. 26/5 1651), -T (Rålamb 14: 41 (1690) osv.).
Ordformer
(lang- 1526. lång- (long-) 1523 osv. läng- 17551785. -elig 15891903. -lig 1523 osv. -ligit (-legeth), n. sg. 15231809)
Etymologi
[fsv. langliker; jfr d. langelig (ä. d. langlig), nor. dial. langleg, isl. langliga, adv., i lång tid, ävensom t. länglich; avledn. av LÅNG]
1) i fråga om utsträckning i rummet; jfr LÅNG 1, 2, 3.
a) (numera bl. ngn gg i poesi) lång, långsträckt; långlagd, avlång. Svart G1 23 (1561). Rålamb 14: 11 (1690; om blad). Et .. långligt rundt metal-hus. Laurel ÅmVetA 1747, s. 18. Et långliget jernstycke, såsom en eldgaffel. Duræus Naturk. 50 (1759). Långlig som ett ägg. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Långeliga, dunkelgråa bergstränder. Ullman Västk. 70 (1903). — särsk.
α) (†) boktr. i uttr. i långlig duodes l. duodecimo, i lång duodes. BL 16: 243 (1693). Benzelstierna Cens. 130 (1740).
β) (numera bl. ngn gg i poesi) om förflyttning; jfr LÅNG 2. Långliga reessor. VDAkt. 1694, nr 1324. Johansson HomOd. 3: 169 (1844).
b) (†) (långt) avlägsen; jfr LÅNG 3. Föra det (dvs. de köpta varorna) til långliger ort. Runius (SVS) 2: 17 (c. 1698).
2) (†) om framställning i tal l. skrift: lång, mångordig, utförlig; jfr LÅNG 5. RARP 3: 371 (1644).
3) i fråga om utsträckning i tiden; jfr LÅNG 7.
a) om tid l. tidsavsnitt: (mycket) lång; numera nästan bl. i uttr. långliga tider l. år o. d., äv. (numera i sht med högtidlig anstrykning) långlig tid. I, sedan, från (förr äv. av) långlig(a) tid(er). Jag har inte sett honom på långliga tider. J longlighe tidhe. Svart Gensw. F 1 a (1558). Dijkman Obs. A 7 b (1686: aff långliga tijder). Redan för långliga år sedan. PH 11: 542 (1778). Ett sorgligt bevis på långliga tiders vanskötsel. TT 1896, Byggn. s. 2. PT 1907, nr 238 A, s. 3. särsk. (†) i uttr. för långlig tid, för längesedan. Både för longlig tijdh oc nylige. Svart G1 3 (1561).
b) (numera i sht i vittert spr.) om handling l. värksamhet l. tillstånd o. d.: (mycket) lång, långvarig. G1R 1: 46 (1523). Han .. bleff satt vti ett longligit fengelse. Svart G1 162 (1561). Af långlig erfarenhet. Tegnér (WB) 5: 284 (1825). Långliga krig. Wulff Petrarcab. 70 (1905). Efter långligt bruk. SvHumT 1919, sp. 26.
c) (†) ss. adv.
α) under lång tid, länge. G1R 1: 58 (1523). Hvar samme krig nogedt longligen fördröijes ville. RA II. 1: 12 (1561). Girs J3 30 (1627). särsk. ss. beteckning för att ngt redan länge ägt rum (o. alltjämt äger rum): i lång tid, (redan) länge; sedan länge. Thet gamble förbund .. mellen tessen iij (dvs. tre) rikisins rad longlige varit haffuer. G1R 1: 51 (1523). Då hon så spotsk afslog Er långligt trogna kärlek. Gyllenborg Andr. A 2 a (1723).
β) för längesedan; äv. i uttr. (både) långliga och nyliga o. d., både för längesedan o. nyligen. Teth wij dogh longliga gærna betageth hadhe. G1R 1: 103 (1523). Hans egna böker som han både longliga och nyliga scriffuit haffuer, förswara honom wel. OPetri PEliæ b 1 b (1527). Både nu och långligen. SynodA 2: 19 (1585). OxBr. 12: 56 (1634).
d) (†) om ålder: hög. Tranér Erinna 22 (1827).
Avledn.: LÅNGLIGHET, f. (†) till 3: långvarighet, längd. Ekeblad Bref 2: 395 (1663). Enär sådane hus förmedelst långlighet af tiden .. någon röta .. taga. LMil. 4: 592 (1695).

 

Spalt L 1450 band 16, 1941

Webbansvarig