Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYMNING, f.
Etymologi
[jfr sv. dial. (ö. Smål., Ög., Närke, Estl., EgFinl.) lömning, lymning, limning, lämning, lönning, lynning, ton, sång, musikaliskt anlag, ”röst”, ävensom sv. dial. (Skåne) lymme(ne), ljud, ton, melodi, dan. dial. (Bornh.) lömming, i samma bet.; trol. vbalsbst. till LJOMMA, som söderifrån spridt sig på ömse sidor om Östersjön]
(†) ljud, ton; klang; melodi; äv. närmande sig bet.: rytm. Balck Musæus M 5 b (1596; bildl.). (Påven Leo II) stälte vppå Loffsångerne een bättre och artigare Melodie och Lymning, än brukeligit war. Schroderus Os. 2: 359 (1635). Verelius Run. 3 (1675).

 

Spalt L 1319 band 16, 1941

Webbansvarig