Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYMMEL lym3el2 l. lym4el; best. -n; pl. lymlar.
Ordformer
(lym- 1688 osv. löm- 17371769)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lømmel; av t. lümmel, tölp, lymmel, östfris. lümmel, klumpigt föremål (t. ex. träd), djur, människa; trol. med bet.-utv. som i LURK o. d.]
mansperson som gm att uppträda drummelaktigt l. tölpaktigt l. i övrigt handla på ett opassande l. otillbörligt sätt mot sina medmänniskor ådagalägger moraliskt förkastliga egenskaper, ss. elakhet, illvilja, ohederlighet, hänsynslöshet o. d., drummel, slyngel; oftast om yngre person; förr äv.: tölp, luns; ofta användt ss. okvädinsord. Bära sig åt, uppträda som en lymmel. Dän alldrig Wett har sett .. / han är .. / en Lymmell. Warnmark Epigr. G 3 a (1688). (Sonen) Poul går hemma på faderns kontor och är i färd med att utveckla sig till en genuin lymmel med en del allt utom oskyldiga olater. PT 1906, nr 21, s. 3. Din förbannade lymmel! Nordström Herr. 315 (1910).
Avledn.: LYMLIG, adj. (†) lymmelaktig, tölpaktig. Ekblad 32 (1784).
LYMMELAKTIG, adj. som är l. uppträder ss. en lymmel; som är utmärkande för en lymmel l. liknar en lymmels, drummelaktig, slyngelaktig; förr äv.: tölpaktig. Uppträda lymmelaktigt. Bära sig lymmelaktigt åt. Ett lymmelaktigt tilltag. Ekeblad Bref 2: 360 (1663). Lymmelaktiga Manierer. Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754). Ni dumma, lymmelaktiga kanaljer! Hagberg Shaksp. 7: 190 (1849). SvD(A) 1934, nr 280, s. 22.
Avledn.: lymmelaktighet, r. l. f. äv. konkretare, om lymmelaktig handling o. d. Juslenius 505 (1745). Begå lymmelaktigheter. GHT 1935, nr 241, s. 11.

 

Spalt L 1318 band 16, 1941

Webbansvarig