Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYKT l. LÖKT, adv.
Ordformer
(lykt 1889. löckt 1846)
Etymologi
[sv. dial. lykt, lökt; jfr d. lukt, nor. dial. lykt, lukt; sannol. (eg. p. pf.) till LYCKA, v.1]
(†) alldeles. Carlén Ensl. 1: 130 (1846). LoW (1889).

 

Spalt L 1310 band 16, 1941

Webbansvarig