Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUVA lɯ3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (TullbSthm 1535, s. 26 b osv.) ((†) -ar TullbSthm 1539, s. 112 b (: blåluffuar); -er TullbSthm 1539, s. 47 a (: q(ui)neluffuer), Därs. 28/8 1584 (: Bonde Quinne Luffuer); -ur TullbSthm 26/10 1543).
Ordformer
(luff- 1543 (: buske qwin(n)e luffur). luv- (-ffu-, -ffw-, -fv-) 1538 osv. luu- 1536 (: blå Luuår). lw- 1535 (: lwor). lvu- (lwu-) 1535 (: lvuor)—1536 (: lvuor))
Etymologi
[fsv. luva; jfr d. lue, nor. dial. luva, eg. samma ord som LUVA, sbst.1]
1) enkel mössa av skinn l. tyg (l. stickad av ullgarn), vanl. rund, tätt åtsittande o. utan brätten; stundom (skämts.) om mössa i allm.; jfr HÄTTA, sbst., HUVA, sbst.1 TullbSthm 1535, s. 26 b. Hann .. hade ehn foradh luffuua på sigh. SkrGbgJub. 6: 193 (1590). En liten gråklädd man med röd luva. Norrl. 14: 14 (1926). — jfr GRÅ-, KVINNO-, MANS-, SAMMETS-, TOPP-LUVA m. fl.
2) (†) i överförd anv., om person iklädd luva. På skeppet har jag trätt med mina förmän lufvorna. Wallenberg (SVS) 2: 137 (1771).
3) (†) i oeg. anv., om föremål som mer l. mindre liknar en luva (i bet. 1).
a) om moln som omhöljer spetsen av ett bärg. Hiärne 2Anl. 246 (1706).
b) bot. på sporkapsel hos bladmossor: mössa. Wahlbom SponsPlant. 7 (1750). Marklin Illiger 438 (1818).
c) (blomma) av växten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Linné Sk. 240 (1751; fr. Skåne).
Ssgr (till 1): A: LUV-FODER. (luve-1552. luvo- 1552) (numera bl. tillf.) jfr FODER, sbst.2 4. SkinnkamRSthm 1552 C, s. 19.
B (†): LUVA-SLAG, se C.
C (†): LUVE-FODER, se A. —
-SLAG. (luva- 1549. luve- 1549) bräm på luva. AccisBSthm 1549, s. 30 b.
D (†): LUVO-BRÄM. bräm på luva. SkinnkamRSthm 1552 B, s. 3. —
-FODER, se A.

 

Spalt L 1258 band 16, 1941

Webbansvarig