Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUTERSK lut4ersk, ngn gg lɯ4t-, förr äv. LUTERISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(ofta skrivet luth-. lut(h)-c. 1585 osv. lutt- 1636—1828. -eresk 1629. -erisk 1621—1809. -ersk c. 1585 osv. luthrisk 1664—1706)
Etymologi
[jfr d. luthersk; av t. luther(i)sch, äv. luthrisch; till namnet LUTHER (se LUTERAN)]
som har avseende på den tyske kyrkoreformatorn Luther o. den riktning inom protestantismen som grundlagts av honom; som bekänner sig till l. tillhör l. är typisk för den av Luther grundade riktningen inom protestantismen. Den luterska läran. Luterska kyrkan. Brahe Kr. 23 (c. 1585). Den förste lutherske ärkebiskopen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 118 (1901). Min far .. var luterskt sträng i sina uppfostringsprinciper. Fogelqvist Minn. 53 (1930). — jfr EVANGELISK-, NY-, ÄKT-LUTERSK. — särsk.
a) (†) i uttr. vara l. bliva lutersk, tillhöra resp. övergå till luterska kyrkan. Lind (1749). AvHauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 264.
b) (†) i substantivisk anv. Han skal vara en lutersk. OxBr. 12: 34 (1619). The Lutherske, Reformerte och Catholiske. Swedberg Schibb. 170 (1716).
Ssgr: A: LUTERSK-EVANGELISK. (mindre br.) evangelisk-lutersk. Oelreich 498 (1755).
B: LUTERSKT-ORTODOX. Agardh BlSkr. 1: 44 (c. 1855).
Avledn.: LUTERSKA, r. l. f. (†) i uttr. på luterska, på luterskt sätt. (O. Petri) gifte sig på Lutherska. SvMerc. 1: 628 (1756).

 

Spalt L 1252 band 16, 1941

Webbansvarig