Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUPIN lupi4n l. lɯ-, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. pl. lupini. BOlavi 174 b (1578).
Etymologi
[jfr d. lupin (i ä. d. äv. lupine), t. lupine, eng. lupine, lupin, fr. lupin; av lat. lupinus, lupinum, sbstantivering av lupinus, adj. till lupus, varg (jfr LUPUS)]
växt tillhörande släktet Lupinus Tourn. av familjen Leguminosæ, bitterböna, fikböna, vargböna; i sht i pl. Blå lupin, Lupinus angustifolius Lin. Gul lupin, Lupinus luteus Lin. Vit lupin, Lupinus albus Lin. Risingh LandB 10 (1671). Geete o. Grinndal 91 (1923). — jfr GUL-, KAFFE-, VARG-LUPIN.
Ssgr: A: LUPIN-BAKTERIE. bot. bakterie som framkallar knölformiga utväxter på rötterna hos lupiner. LAHT 1906, s. 368.
-BLOMMA, r. l. f. —
-FRÖ. (lupin- 18831919. lupine- 1739) ApotT 1739, s. 69. —
-KNÖL. bot. knölformig utväxt på roten av lupin, framkallad av lupinbakterier. MosskT 1889, s. 221.
-SILKE. [jfr t. lupinenseide] bot. = -SNÄRJA. Lyttkens Ogräs 36 (1885).
-SLÄKTE(T). bot.
-SNÄRJA, r. l. f. bot. den bl. a. på lupiner parasiterande växten Cuscuta lupuliformis Krock.; jfr -SILKE. Lyttkens Ogräs 36 (1885).
B (†): LUPINE-FRÖ, se A.

 

Spalt L 1207 band 16, 1941

Webbansvarig