| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUMPIG lum3pig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. LUMPOT, adj.
1) (i vissa trakter, ngt vard.) trasig (o. osnygg), paltig; om person: ovårdad i sin klädsel. Några lumpotta GångKleder. BoupptSthm 11/5 1673. Han ser ut som den lumpigaste skomakare. KyrkohÅ 1907, s. 298 (1835). Wallbeck-Hallgren VandrEl. 43 (1910). Wieselgren ParisBanz. 143 (1926).
2) (†) eländig, usel, förfallen; jfr LUMPEN 1, 2. En lumpigh herrgårdh af trähuus upbygdh. HFinlÖ 9 (1701). Düben Boileau Sat. 2 (1722). Tron I at äran köps för lumpigt glitter-gull? JGHallman Vitt. 219 (c. 1735).
Spalt L 1190 band 16, 1941