| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUMPA, r. l. f.; numera bl. i pl. -or lum3–pωr2 l. -or2 (Ambrosiani DokumPprsbr. 21 (i handl. fr. 1670) osv.) ((†) -er (Ambrosiani DokumPprsbr. 4 (i handl. fr. 1612), Därs. 5 (i handl. fr. 1613))).
1) (†) i sg.: trasigt klädesplagg. Ther hade iagh thet aldra skönesta Regenteklädet, nu måste iagh bära ena grweliga Heluetes Lumpa. PJGothus Pollio Fast. 553 (1614). Schultze Ordb. 2879 (c. 1755).
2) i pl., koll.: trasor, klutar, lump; numera bl. dels om gamla trasiga kläder, dels (nedsättande l. föraktligt, vard.) allmännare, om (arbets- l. vardags)kläder: paltor; jfr LUMP, sbst.2 2. The palter och lumper, som till förbe:te pappersquarn behöfuas. Ambrosiani DokumPprsbr. 4 (i handl. fr. 1612). Han kom, men höljd i lumpor, med en tiggarstaf i hand. Tegnér (WB) 5: 130 (1820). Vi sprungo hastigt i lumporna och kommo upp på däck. Engström Häckl. 163 (1913).
Spalt L 1188 band 16, 1941