Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUMINÖS lum1inø4s l. 1-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. luminös; av fr. lumineux, av lat. luminosus, till lumen (gen. -inis), ljus, (ljus)öppning, rotbesläktat med LJUS. — Jfr LUMINAL, LUMINESCENS]
eg.: ljus, klar; numera bl. bildl., i sht om idé, tanke, förslag, framställning o. d.: lysande, glänsande, strålande; snillrik. Det var en luminös idé. En högst luminös historisk framställning. Polyfem IV. 45: 3 (1811). Den senaste skolreformen erbjöd luminösa exempel på detta tillvägagångssätt. DN(A) 1932, nr 64, s. 2 (ironiskt).

 

Spalt L 1182 band 16, 1941

Webbansvarig