Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUGUBER lugɯ4ber l. lɯ-, adj. -bra; -brare (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(-ber 1900 osv. -bre, sg. obest. 1837—1868)
Etymologi
[jfr fr. lugubre; ytterst av lat. lugubris, sorglig, till stammen i lugere, sörja]
(i skriftspr.) sorglig, (mycket) trist; dyster; äv.: makaber. Kellgren (SVS) 6: 111 (1782). (Begravningsentreprenörens) lugubra yrke. Ahrenberg Männ. 5: 117 (1910). Lugubra grafbetraktelser. Lamm Oxenst. 290 (1911). OoB 1932, s. 30.

 

Spalt L 1168 band 16, 1941

Webbansvarig