Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LORA (hos Stagnelius rimmande med stora), v.; pr. sg. -ar.
Etymologi
[sv. dial. lora; till LORA, sbst.]
(†) flamma (upp), fladdra (upp). Stagnelius (SVS) 3: 32 (1814).
Särsk. förb.: LORA UPP l. OPP. (†) flamma l. fladdra upp. Det som snart lorar opp, det brinner inte länge. Granlund Ordspr. (c. 1880).

 

Spalt L 1067 band 16, 1941

Webbansvarig