| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOMMA lωm3a2 l. lom3a2, v.2, förr äv. LOMA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = LJOMMA. Schroderus Dict. 242 (c. 1635). Trometars och skalmeyors lommandhe klangh. Dens. Comenius 710 (1639). Toma tunnor lomma som mest. Serenius (1741). Detta lommande i hans öra. Siwertz JoDr. 374 (1928). — särsk. (†) bildl.: ljuda; ”höras”. Therföre lommar mitt hierta offuer Moab såsom een harpa. Jes. 16: 11 (Bib. 1541; Luther: brummet; Bib. 1917: klagar). En retsinnigh tancke om thenna Gudz tiensten .. lommar widhare och fiermeer, än alla trommor. LPetri Luther Nattw. C 2 b (1558).
Spalt L 1057 band 16, 1941