Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOMBER lom4ber l. loŋ4-, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Adlerbeth FörslSAOB (1798), Deleen (1829)); best. -n (ss. n. -bret).
Ordformer
(ofta med fransk stavning l´hombre (förr äv. l´ombre l. l´humbre). — lomber 1697 (: lomber spelett), 1716 osv. lombre 1774. lommer c. 1750)
Etymologi
[jfr t. l’hombre, lomber, av fr. l’hombre, av span. hombre, eg.: man, människa, av lat. homo, människa (se HOMUNCULUS o. BRUDGUM)]
spelt.
1) (†) den person (”spelaren”) som i lomber (i bet. 2) spelar ensam mot de (två) andra. HbiblSällsk. 1: 9 (1838). Hagdahl Fråga 31 (1883).
2) (i sht förr) visst slags (urspr. från Spanien härstammande) kortspel som vanl. spelas av tre personer. Swedberg Schibb. 449 (1716). (Jag har) hvarken kommit att vinna mycket på handel, eller lärt mig att spela l’hombre om aftnarne. Geijer I. 8: 436 (1818). Östergren (1932).
Ssgr (till 2; i sht förr; spelt.): LOMBER-BORD. spelbord för lomberspel; äv. om de vid bordet spelande personerna. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Hillman SpNov. 48 (1896). —
-BOSTON. visst slags köpboston. ReglKortsp. 2: 6 (1809). —
-SPEL. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 122 (1697).

 

Spalt L 1056 band 16, 1941

Webbansvarig