Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKA, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. loka, sloka; jfr nor. dial. loka, dröja, gå o. söla; besläktat med SLOKA]
(†)
1) hänga slakt ned, sloka. Linc. Hh 3 b (1640). Qvistarna (på ett slags björk) loka. Broocman Hush. 5: 41 (1736). Dahlman Landth. 2: 41 (1745).
2) låta (ngt) hänga slakt ned; äv. i uttr. loka med ngt, sloka med ngt. (Hönorna) loka med sina Wingar. IErici Colerus 2: 178 (c. 1645). När .. (gässen) loka vingarna. Broocman Hush. 3: 57 (1736).
Ssgr (†): (1) LOK-BJÖRK. björk med slakt nedhängande kvistar, hängbjörk. Lindestolpe FlWiksb. 5 (1716). Dahlman Landth. 2: 41 (1745). —
(1) -ÖRAD, p. adj. som har hängande öron. VarRerV 9 (1538). Linc. Hh 3 b (1640).

 

Spalt L 1041 band 16, 1941

Webbansvarig