Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LIVLÄNDSK li3v~län2sk, stundom äv. (i särskilt vårdat uttal) ~länd2sk, l. LIFFLÄNDSK lif3~, förr äv. LIVSLÄNDSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(liff- 1556 osv. liffz- 1568. liif(f)- (-ij-) 15561686. lijfz- c. 1640. liv- 1885 osv. — -landsk (-landsch) 16201641. -ländisk (-ländisch, -lendisk) 1556c. 1640. -ländsk (-lendsk) 1602 osv. -läns 1654. -länsk (-lensk) 1556c. 1700)
Etymologi
[jfr t. livländisch; avledn. av LIVLAND]
som tillhör l. härstammar från l. avser Livland l. dess befolkning. E14R 1561, s. 200 b. Eett compagnie lijfzlänske rytter. HH 20: 248 (c. 1640). Polsk och Liffländsk säd. AdP 1789, s. 176. — särsk.
a) (†) i substantivisk anv. i sg. obest. l. pl. best. l. obest. G1R 26: 289 (1556). Vij förnimme, ath saken emellen the lifflendiske och polske är ennu icke kommin till förlickningh. Därs. 27: 55 (1557). Ibland andre Lijffländske, Fursten Kobbe. Schroderus Os. 2: 667 (1635). Isogæus Segersk. 810 (c. 1700).
b) hist. i uttr. livländska orden, om svärdsriddarorden. NF (1885). SvH 2: 528 (1905).
Avledn.: LIVLÄNDSKA l. LIFFLÄNDSKA, f. livländsk kvinna. KlädkamRSthm 1614 A, s. 15 b. En täck livländska. Törneros Brev 2: 82 (1827; uppl. 1925).

 

Spalt L 928 band 16, 1941

Webbansvarig