Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LETTISK lät4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(letsk 1701. lettsk 1699. lettisk 1844 osv. lättisk 1697. Se vidare under LETTISKA (se avledn.))
Etymologi
[jfr d. lettisk, t. lettisch; adj. till LETT, sbst.]
som har avseende på l. sammanhänger med l. tillhör letterna l. Lettland. Lettska språket. HH 24: 10 (1699). OoB 1932, s. 572. jfr: De Finska, Est-lättiske, .. språken (dvs. de finska, estniska o. lettiska .. språken). LandtmFörordn. 70 (1697). — särsk. (†) språkv. i uttr. lettiska språk, den lettiska språkgruppen o. d., gemensam benämning på lettiskan, litauiskan o. fornpreussiskan, baltiska språk. NF 9: 1159 (1885). Noreen VS 1: 63 (1903).
Avledn.: LETTISKA, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f. (letska c. 1755. lettiska 1717 osv. lätteska c. 1700)
1) letternas språk, lettiska språket. Isogæus Segersk. 1379 (c. 1700). 19Årh. VIII. 2: 56 (1924).
2) lettisk kvinna. DN(A) 1933, nr 174, s. 7.

 

Spalt L 559 band 15, 1939

Webbansvarig