Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LETA le3ta2, v.2 -ade (Ordspr. 2: 4 (Bib. 1541: letar, pr. ind. sg.) osv.); numera sällan -er (OxBr. 8: 132 (1633), Bergman Patr. 73 (1928)), lette (LPetri ChrPina V 2 a (1572), Högberg Storf. 223 (1915)), lett, sup. (HSH 10: 76 (1588), Högberg JesuBr. 2: 191 (1915)), lett, p. pf. (G1R 11: 181 (1536)). vbalsbst. -AN (mindre br., Agrell Sthm 177 (1892), Brogren Yngl. 133 (1901)), -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1508 (1749)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(le(e)t(h)a 1525 osv. leetta 1637. lät(h)a 1559c. 1600. lätta c. 1585)
Etymologi
[fsv. leta, motsv. d. lede, nor. dial., isl. leita, got. wlaitōn, se sig om, feng. wlātian, stirra; till ett germ. wlaitō, seende, syn, som föreligger i isl. leit, letning, sökande; besläktat med LET, sbst., LET, adj.]
1) (ivrigt) söka efter ngt (som man är starkt intresserad av att finna), anstränga sig för att finna (ngn l. ngt), se sig om efter ngn l. ngt, söka, söka efter; ofta i uttr. leta efter (i vissa trakter äv. ) ngn l. ngt, söka efter ngn l. ngt, söka att finna ngn l. ngt, efterforska ngn l. ngt. Leta i sina fickor. Han maa frij och obehindrat fara her om kringh riichit och letha epther aldhra handa malmbergh. G1R 2: 197 (1525). The .. letade hela skogen öffuer. Svart G1 141 (1561). Hoo som elden wil haffua han skal letha j asko. SvOrds. B 1 b (1604). (Slutligen) lette Klåckaren allestädes i Huuset, och fann så Qwasten vnder en Kista. Lindner Tijdhfördr. 91 (1641). När han lette vnder en säng efter en Bill, fant han grytan. VRP 1643, s. 1137. Franzén Skald. 4: 179 (1832; med prep. ). Men så började jag grubbla tills jag alldeles tappade sugen, och då gick jag och letade på dig. Larsson i By Jord 172 (1913). Detektiver anställde letningar på alla orter, där diamanter köpas och säljas. Hildén Ashton-Wolfe Brottsl. 263 (1929). Vårt letande efter en våning. Laurin 2Minn. 289 (1930). — särsk.
a) i vissa uttr. för att angiva att ngt är sällsynt l. svårt att anträffa l. uppvisa; numera nästan bl. (ngt vard.) i sådana uttr. som få leta efter ngt. Det får man leta (länge) efter. Maken till (denne l. detta) får man leta efter. Sådant letar man förgäves efter. Annerstedt UUH Bih. 2: 304 (i handl. fr. 1687). Siden-sängar .. slipper man nu hos Borgarne at leta efter. Dalin Arg. 1: 76 (1733, 1754). Världen vill bedragas, men maken till sammelsurium får man leta efter. Söderström LäkKvacksalv. 63 (1926; om en kvacksalvarreklam). jfr (†): Dhen intet arbetar, effter maathen han leetar. Grubb 102 (1665).
b) mer l. mindre bildl. Om tu söker effter henne (dvs. visheten) såsom effter silffuer, och letar effter henne såsom effter en skatt, Så skalt tu förstå Herrans fruchtan, och Gudz kundskap finna. Ordspr. 2: 4 (Bib. 1541). (Sv.) Han behöfver ej leta efter ord; (t.) es fehlt ihm nicht an Worten. Möller (1790). (Gunnars) blick letar efter sagor i aftonrodnaden. Rydberg Vap. 299 (1891). Ett träd, som vuxit upp i skuggan och som förvridit sig under sin letan efter solljus. Agrell Sthm 177 (1892). Ja, det blef att sitta och fånbliga igen och leta efter samtalsämnen. Bergman LitGlad. 95 (1908). Mollskinns ögon undvek vännens och for omkring och letade efter fäste. Moberg Rosell 306 (1932). — särsk.
α) i fråga om försök att komma till klarhet angående ett sakförhållande o. d. LPetri Œc. 39 (1559). (Påvedömet) Vthi hwars vphoff och beskaffenhet något nogare at leeta theste mehra mödan wärdt är, jw större (osv.). Brask Pufendorf Hist. 394 (1680). The mäste Philosophi (vid akademierna voro) Påwens trälar, så at än skiönt en hade welat vppå sakernes grund leta, skulle han dok genast aff the andres större deel hafwa vndertryckt blifwit. Därs. 442. Menniskan .. letar efter tingens väsende och egenskaper. Thomander 1: 336 (1824). Hvems skulden var, .. / om hans, om min, deri vill jag ej leta. Rydberg Dikt. 1: 186 (1877, 1882). Hallström Sparfv. 167 (1903).
β) i fråga om efterforskning i böcker o. d. Judas mån then förrädharen heeta / Om hwilken i kunnen i skrifften leeta. Rondeletius 7 (1614). SvTidskr. 1873, s. 509.
c) tr., med obj. betecknande den l. det som ngn söker: söka efter (ngn l. ngt), söka att finna l. få fatt på (ngn l. ngt), söka; äv. med indirekt refl. obj.; numera nästan bl. i vissa trakter, i sht med obj. betecknande ngt ämne l. ngt kollektivt; jfr dock nedan under δ. Men Bellijn måste thet platt intet weta, / At man Lampen i Säcken torffde leta. Forsius Fosz 261 (1621). (Drängen Mickel) sadhe: De godz och gårdar, vij hafve till at bytha, det vele vij nu göra. Svarade borgmästarens son: Det tu leetar, dett kan tu fhå, och så de i hoop (och slogos). BtHforsH 1: 131 (1623; ironiskt). Effter noga ransakning bekiände (snickarens son) sigh hafwa kommit .. igen, att leetha sigh några små brädstumpar. ConsAcAboP 4: 293 (1675). De torde hafva letat mig. Almqvist DrJ 148 (1834). (Geijer) ville .. hjelpa till att leta mask. Lilljebjörn Minn. 134 (1874). När han blef allena, reste han sig och gick till sitt bord samt letade pennan. Heidenstam Alienus 3: 103 (1892). SvKulturb. 5—6: 264 (1930). — särsk.
α) (numera knappast br.) i vissa uttr. för att angiva att ngt är sällsynt l. svårt att anträffa; jfr a. I Grek-land numeer en förgäfs Parnassum leeter. Stiernhielm Parn. 3: 5 (1651, 1668). Min själ, så ung han är, hans like får man leta. Leopold 1: 384 (1808, 1814). Holmberg Nordb. 427 (1854).
β) (†) övergående i bet.: gm sökande finna, söka upp; äv. bildl. Hvar skal jag någon grund til all din hårdhet leta? Adlerbeth Skald. 1: 37 (1777, 1797). Tappas en blomma i brådskan, en annan / Letar man snart. CFDahlgren 2: 243 (1837).
γ) (numera knappast br.) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr b. Att han .. inthett annet haffver lethet (dvs. försökt uppnå), ähn som slippa uthur de angustijs (dvs. trångmål), däruthij han sigh hadhe stuckett. OxBr. 8: 9 (1627); jfr 5. Nähr min H. F. lyckligen .. tilbacka kommer, vill jagh leta tillfelle att komma muntligen till taals medh honom. Därs. 148 (1633). Man började leta samtalsämnen. Strindberg Hafsb. 167 (1890). Han letade hennes tankar, letade dem otåligt men viss om seger. Hallström Purpur 108 (1895); jfr γ’ nedan. — särsk.
α’) i fråga om försök att komma till klarhet angående ett sakförhållande o. d.; jfr b α. Förnuftets forskning och ditt hjertas röst / Som bjuda Dig den dolda sanning leta. Tegnér (WB) 1: 29 (1802). Lifvets djupaste sanningar skulle för alltid bli dolda för kunskapen och grubblet, om de ej letades med trons och kärlekens slagruta. Roos OsynlVäg. 141 (1903). — särsk. med indirekt frågesats. Rudbeckius Starcke A 2 b (1624). Hvarthän dessa (stämplingar) egentligen syftade .. får man leta i arkiven i Köpenhamn. KKD 10: XVI (1914).
β’) (†) i p. pf.: sökt, långsökt, konstlad; onaturlig. Infall och letade qvickheter .. passa (icke på scenen) i et naturligt tal. Bergklint MSam. 1: 247 (1781). (Den gamla tiden) Som mera fri, med mindre letadt nöje, / I öppen själ en glädtig enfald bar. JGOxenstierna 1: 78 (1805). Du, som af ingen letad undflykt rycks / Ifrån min sida .. förrän ögat lycks. Wallin Vitt. 2: 71 (1821).
γ’) (†) med obj. betecknande person l. ngns sinne o. d.: söka att upptäcka ngns tankar l. avsikter o. d. Så haffve dee ingenn synnerligh discurs hafft ihop, ty the bijlla sigh båda inn, att denn enna vill leetta vettit uthur denn anndra. OxBr. 11: 88 (1637). Adlerbeth FörslSAOB (1798; med personobj.).
δ) med obj. betecknande väg o. d.; numera nästan bl. (i vitter stil) i uttr. leta sig (stundom leta sin) väg; äv. bildl.; ofta om vatten l. vattendrag. Blygden skiämdes nu på nytt, / Och sig wäg til kindren lette. Runius (SVS) 2: 253 (c. 1710). Wåra insiöar; hwilka .. letadt sig tid efter annan utlop til Hafwet. Swedenborg RebNat. 1: 22 (1719). At en väg för Ljusets vandring leta / är kinkigt nog. LBÄ 4: 8 (1797). Du, som .. måste lemna fädernehyddan .., för att leta din väg i vida verlden. Wallin Rel. 1: 403 (1825). Nordenskiöld Vega 1: 351 (1880). Fenicierna (ha) mödosamt letat sig väg utefter sin strandbrädd nedanför Syriens berg. Svensén Jord. 18 (1884). Ebendorfers krönika .. torde i manuskript svårligen ha letat sig väg upp till Norden. 2Saml. 17: 192 (1896).
d) i uttr. leta rätt på l. reda på (ngn l. ngt), gm letande försöka l. lyckas få tag på l. finna (ngn osv.), söka rätt på (ngn osv.). Jag skall leta rätt på boken. Jag tror vi skulle kunna leta rätt på herrskapet W. Almqvist DrJ 112 (1834). Hon letade reda på tvenne korta halmstrån. Hemberg ObanStig. 26 (1896). SvD(A) 1934, nr 19, s. 5.
2) (†) söka ut (ngn l. ngt) bland flera av samma slag, välja ut (ngn l. ngt). SkrGbgJub. 6: 126 (1589). Om i Drottning skulle leta någon man som styrde tillijka med Eder dhäd Konungzliga wäldet, .. hwar mågen I då finna någon förnämligare .. än denne (dvs. Olav Tryggvasson)? Reenhielm OTryggw. 31 (1691). Då sade min Förmyndare, .. jag har med Er Styf-mors minne letat Er en man. Säfström Banquer. Nn 2 a (1754). Adlerbeth Buc. 59 (1807).
3) (†; se dock slutet) genomsöka, söka igenom, undersöka. Hoo måoge (dvs. många) brunnar lethar han finner ether j somblighe. SvOrds. B 1 b (1604). jfr: Jag söker hans namn ..; jag har letat alla namn från menniskors tunga och alla ord från min egen tankeverld. Topelius Tb. 156 (1895). — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på jakt- l. fiskredskap: vittja. Murenius AV 589 (1666). Sundén (1886; i folkspr.). En (snara), hvilken hon .. af ägaren ej fått löfte att leta. Fatab. 1906, s. 124. Letning af kräftburar. Arwidsson o. Ohlson 19 (1911).
4) refl. med lokal bestämning: leta för att komma (ngnstädes), söka att komma (ngnstädes); gm letande (lyckas) komma fram (ngnstädes); äv. bildl. Släpp intet Lwsen i Skinfällen, hon leetar sigh fulle sielff dijt. Grubb 411 (1665). Om Tollens slughet icke letat sig til nya utvägar, .. så (osv.). Wallquist Minn. 2 (1792; bildl.). (Om man) inträder på gården och letar sig en trappa upp, finner man ett .. fransyskt modemagasin. Kræmer Orient. 30 (1866). I den tilltagande skymningen måste vi leta oss hem till lägret. Rosen Kap 118 (1912).
5) (†) i uttr. leta (äv. leta efter) att göra ngt l. att ngt göres l. sker, försöka att göra ngt resp. söka åstadkomma att ngt göres. Här .. bliffver (icke) myckit godt i academien förventandes .., tå så letes och lages, att the personerna måge komma till professiones theologicas (dvs. de teologiska professurerna), som them (dvs. de ledande akademici) äro i alla saker tilbebunne. OxBr. 12: 526 (1621). Därs. 8: 159 (1634). Som nu Aslög var den enda öfverlefvande af Sigurd Fafnisbanes ätt, så förstod Heimer, att Sigurds fiender skulle leta efter att förgöra henne. Fryxell Ber. 1: 56 (1823).
Särsk. förb.: LETA FRAM10 4. jfr FRAMLETA.
1) till 1 c: söka fram (ngt); äv. bildl. Bureus Suml. 70 (c. 1600). Strindberg NRik. 37 (1882; bildl.).
2) refl., till 4; äv. bildl. Rålamb Resa 20 (1658, 1679). SvD(A) 1933, nr 30, s. 7 (bildl.).
LETA IGEN 10 04. (numera föga br.) till 1 c: söka för att (åter) få tag i l. påträffa l. återfinna (ngn l. ngt som man förlorat o. d.); leta rätt på (ngn l. ngt); äv. bildl. Lind (1738). Celsius G1 1: 7 (1746; bildl.). Välkommen, raska tropp! åt fosterlandet frälsad, / .. Kom, letom der igen en far, en vän, en bror. JGOxenstierna 2: 191 (1796, 1806). Berg Sjöf. 76 (1910). (†) Jag har letat igen en hel hop Växter, som tilförne i Sverige icke varit såsom Svenske bekante. Linné Vg. Föret. 4 a (1747). jfr IGENLETA.
LETA IGENOM 10 040 l. 032, äv. GENOM 40 l. 32. jfr GENOMLETA.
1) till 1: genomsöka (ngt), söka igenom (ngt); äv. bildl. Arvidi 37 (1651). Preutz Kempis 367 (1675). Leta igenom hela huset. Lindfors (1815). Söderblom StundVäxl. 1: 115 (1909; bildl.). TurÅ 1918, s. 223.
2) refl., till 4: leta för att komma igenom ngt, gm letande (lyckas) komma igenom ngt; äv. bildl., i fråga om svårigheter o. d. KKD 8: 224 (1706). PH 6: 3932 (1756; bildl.). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
LETA IHOP 10 04, äv. TILLHOPA 040 l. 032, stundom HOP 4. till 1 c; äv. bildl. G1R 11: 181 (1536). Columbus BiblW Q 2 b (1670; bildl.). Klemming .. har ur pärmar och omslag letat ihop blad för blad av vår äldsta tryckta mässbok, från 1480-talet. Grimberg SvFolk. 2: 206 (1914). jfr HOPLETA.
LETA SAMMAN 10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S) 040 l. 032. till 1 c. Schroderus Os. III. 2: 94 (1635). Böök 4Sekl. 101 (1927). jfr SAMMANLETA.
LETA SIG IN 10 0 4. till 4; äv. bildl. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Heidenstam Svensk. 2: 295 (1910; bildl.).
LETA SIG NED 10 0 4 l. NER 4. till 4; äv. bildl. Wetterbergh Penning. 578 (1847). Hedenstierna Jönsson 61 (1894; bildl.). Vi letade oss ned till stranden igän. Engström Kryss 121 (1912).
LETA SIG TILL 10 0 4. till 4; särsk. bildl.: gm letande skaffa sig kännedom om (ngt). (Aristoteles’) åsigter om det sköna och konsten i allmänhet måste man leta sig till ur Poetiken och spridda yttranden i Rhetoriken. Ljunggren Est. 1: 5 (1856). GHT 1934, nr 299 A, s. 3.
LETA SIG ÖVER 10 0 40. till 4; särsk. bildl. SvMerc. V. 3: 280 (i handl. fr. 1752). Du som letat dig öfver / Med vänskap och list / Mitt hjertas kinesiska mur. Josephson GRos. 52 (1896).
LETA TILLHOPA, se LETA IHOP.
LETA TILLSAMMAN(S), se LETA SAMMAN.
LETA UPP 10 4, äv. OPP 4. [fsv. leta up] jfr UPPLETA.
1) till 1 c: genom letande söka l. lyckas finna (ngn l. ngt), söka upp; förr äv. med indirekt refl. obj. Så må thu förthenskuld leete vp en eller twå aff samme Timbermenn. G1R 16: 539 (1544). Nilsson FestdVard. 143 (1925). särsk. bildl. Narren byter giärna Ordh i hugg .. (dvs.) Han brukar oförskiämd munn, til dhes han leetar sigh vpp slängiar. Grubb 564 (1665; ironiskt).
2) refl., till 4; äv. bildl. Knöppel SvRidd. 66 (1912). När fullmånen slår bro över havet och silverglansen letar sig upp mot land, .. då (osv.). SvD(A) 1933, nr 65, s. 9.
LETA UR10 4, förr äv. UTUR 04.
1) till 1 c γ α’, i uttr. leta ur ngn ngt, (med ansträngning) lyckas få veta ngt av ngn, locka ur ngn ngt. Lagerström Gir. 12 (1731). Systrarna .. letade utur henne, att (osv.). Tersmeden Mem. 3: 93 (1741). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
2) refl., till 4; särsk. bildl. Ahrenberg Männ. 3: 177 (1908).
LETA UT10 4. jfr UTLETA.
1) till 1 c γ.
a) till 1 c γ α’. Lagförsl. 248 (c. 1609). Han .. undrade inte om pappa och mamma letat ut hans önskningar. Hedenstierna Svenssons 85 (1903).
b) (†) till 1 c γ γ’. RP 9: 237 (1642; med personobj.). På det de måtte rätt få leta ut hans Sinne. Runius (SVS) 1: 148 (1701).
2) till 2: söka ut (ngn l. ngt), välja ut. Leeter vth, och tagher fåår, huar och en för sitt hwszfolk, och slachter Herranom Passah. 2Mos. 12: 21 (Bib. 1541). Lagerlöf Liljecr. 183 (1911).
3) refl., till 4: gm letande försöka l. lyckas att komma ut; äv. bildl. Hiärne Suurbr. 195 (1680). Han .. letade sig ut ur skogen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). En grumlig å, som trött letar sig ut genom sanden till hafvet. Bildt Ital. 256 (1896). SvD(A) 1932, nr 245, s. 3.
Ssgr (till 1): A: LET-SKALL. (†) jäg. i fråga om vargjakt. Till drefjagterna är vanligt att äfven hänföra: .. Letskall eller varglyornas uppsökande om våren med manskap. Hahr HbJäg. 251 (1866). Nordlund Jäg. 215 (1914).
-ÖL. [med avs. på ordets urspr. bet. jfr LETE-GILLE nedan under B] (†) av ett flertal personer (gm skallgång o. d.) anställt ivrigt sökande efter ngt. Dalin Arg. 2: 181 (1734, 1754). Carlén Rosen 73 (1842).
B (†): LETE-GILLE. gästabud som ngn anställde för dem som hjälpte honom att söka upp ngt. Han stälde .. till letegille för sina vänner, på det de skulle hjelpa honom att leta upp (vad han förlorat i skogen). Wigström Folkd. 2: 373 (1881).
C: LETNINGS-FÖRETAG~102 l. ~200. om malmletning. Bergstedt Clément PolEkon. 372 (1868).
Avledn.: LETARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 552), m. till 1: person som letar efter l. söker ngt; äv. bildl. Bureus Suml. 38 (c. 1600). Desse ädle metaller, som wäl löna letarens möda. Hiärne 2Anl. 23 (1702). Eftersom han var en god letare, hade han funnit det här huset. Ljungquist NDacke 107 (1927). jfr BÄRGMALMS-, GRUV-, MALM-, OLJE-, SKATT-LETARE. särsk. i uttr. letare efter ngt, stundom (i vitter stil) ngts letare (jfr LETA, v.2 1 c); särsk. bildl. Sanningarnas Letare. SvMerc. 1: 11 (1755). Denne kärfve och hänsynslöse letare efter orsakerna till allt i världen. (Cavallin o.) Lysander 325 (1877). Kihlman Papini 197 (1924).

 

Spalt L 552 band 15, 1939

Webbansvarig