Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LATERNAMAGIKA latæ1rnama4gika, stundom äv. LANTERNAMAGIKA lan-, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. I ä. tid förekommer ordet ngn gg äv. med latinsk böjning, t. ex. VexiöBl. 1821, nr 41, s. 4 (: Laternæ Magicæ, pl.).
Ordformer
(vanl. skrivet ss. två ord. — lant- 1888—1898. lat- 1714 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. laterna magica; av det nylat. uttr. la(n)terna magica, ”troll-lykta”, av la(n)terna (se LANTERNA) o. magica (se MAGISK)]
(i sht förr) apparat bestående av en låda i vars inre placerats en på visst sätt konstruerad ljuskälla o. varmedelst en starkt förstorad ljusbild kan projicieras på en skärm l. dyl.; äv. bildl.; jfr TROLL-LYKTA. Quensel InsVising. 80 (1714). UB 2: 271 (1873). Levertin Diktare 202 (1898; bildl.). Fatab. 1932, s. 311.
Anm. I vitter stil förekomma stundom i ä. tid i bildl. anv. de försvenskade uttr. magisk, ngn gg äv. trollande laterna (l. lanterna), t. ex. JGOxenstierna 2: 55 (1796, 1806), Tegnér (WB) 1: 120 (1804). Stagnelius (SVS) 2: 204 (c. 1820); jfr Mjöberg Stilstud. 136 (1911).
Ssg (i sht förr): LATERNAMAGIKA-, stundom äv. LANTERNAMAGIKA-BILD. om den (på glas l. dyl. framställda) bild som är avsedd att gm laternamagikan återgivas förstorad på en skärm l. dyl.; äv. om den på en sådan skärm l. dyl. synliga, förstorade bilden.

 

Spalt L 346 band 15, 1939

Webbansvarig