Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LARKA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Södermanl., Västmanl., Bohusl.) larka, småspringa, lunka, åka sakta, småningom utföra ngt; jfr nor. dial. larka, hänga o. slänga, gå långsamt, arbeta långsamt; avledn. av en germ. rot lar- (se LARVA, v.)]
(†) springa l. löpa långsamt, larva, lunka, trava. Wivallius Dikt. 99 (c. 1635). Schultze Ordb. 2692 (c. 1755).
Särsk. förb.: LARKA PÅ. (†) larva på, lunka på. Serenius Gg 3 a (1734).

 

Spalt L 299 band 15, 1939

Webbansvarig