Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANDTMÄTNING lan3t~mä2tniŋ, förr äv. LANDMÄTNING, r. l. f.; best. -en; pl. ar.
Ordformer
(land- 1807—1875. landt- 1635—1898)
Etymologi
[jfr t. landmessung, landmessen; till LAND (i bet. 1) o. MÄTA. Beträffande formen landt- se LAND ssgr F. — Jfr LANDTMÄTARE, LANDTMÄTERI]
(numera mindre br.) (för juridiskt l. ekonomiskt, förr stundom äv. geodetiskt ändamål gjord) uppmätning av jordområde, fältmätning; stundom äv.: landtmäteri. RP 5: 155 (1635). (Nästan) hwar RefweKarl .. hafwer mätt, effter sin serdeles Stång, hwar igenom een stoor olijk- och owiszheet i Landtmätningen är opwuxen. PlacatMåttWicht 1665, s. B 1 a. Vid vanlig landtmätning .. är det mera än tillräckligt, om taflan (på vattenpasset) kan ställas horisontelt på 4 eller 6 minuter nära. Alreik Landtm. 49 (1843). Sedermera (dvs. efter c. 1850) företagna landtmätningar och skiften hafva omgestaltat förhållandena (i Bälinge o. Norunda). UpplFmT 19: 55 (1898).
Ssg: LANDTMÄTNINGS-TAVLA. (†) landtmät. = LANDTMÄTAR(E)-TAVLA. SPF 1848, s. 114.

 

Spalt L 261 band 15, 1939

Webbansvarig