Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAFSA laf3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. laffsa, gå tungt; jfr nor. dial. lafsa, hänga o. slänga; jfr äv. sv. dial. laffsa, strumpsock, nor. dial. laffsa, strumpsock; till LABB]
(vard.) gå l. småspringa tungt o. med slappa rörelser; lufsa, lunka, larva. Lönnberg FnordSag. 1: 57 (1870). Lafsande gång. SD(A) 1904, nr 355, s. 8. Hästen lafsade vidare med orubbligt jämnmod. Bergman GForts. 22 (1913). Lo-Johansson Zig. 159 (1929).
Särsk. förb. (vard.): LAFSA EFTER10 32, äv. 40. Johansson Myrh. 326 (1918). —
LAFSA OMKRING 10 04. Det är dråpligt att se en stor Newfoundländare lafsa omkring utanför ett staket. SD(L) 1903, nr 26, s. 2.

 

Spalt L 38 band 15, 1939

Webbansvarig