Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LABYRINT lab1yrin4t, r. l. m. (Balck Ridd. C 3 b (1599) osv.) ((†) n. VDAkt. 1651, nr 123, Boëthius Sedol. 37 (1782)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(laber- 1659c. 1755. labir- 1653. labor- 16241651. labr- 1619. labyr- 1588 osv. -ent 1634. -int(h) 1588 osv. -inthe 1653. -ynt(h) 1651c. 1755)
Etymologi
[jfr d. labyrint, t. o. eng. labyrinth, fr. labyrinthe; av lat. labyrinthus, gr. λαβύρινϑος; av ovisst (sannolikt icke grekiskt) urspr.]
1) (i sht i antik mytologi) byggnad l. byggnadskomplex med många slingrande gångar av så invecklad art att man har svårt att finna vägen ut ur densamma; särsk. (i sg. best.) dels om en dylik byggnad vid Moirissjön i Egypten, dels om den byggnad som enl. den gr. myten uppfördes av Daidalos åt konung Minos på Kreta ss. boning åt vidundret Minotauros (jfr ARIADNETRÅD); jfr IRR-GÅNG 2. Lælius Bünting Res. 2: 116 (1588). (Katakomberna) äro fulle med labyrinther och afgångar. SvBrIt. 1: 47 (c. 1700). Bergklint MSam. 2: 240 (1792; om labyrinten vid Moirissjön). Wulff Petrarcab. 159 (1905).
2) i utvidgad l. bildl. anv., om plats l. anläggning l. föremål som mer l. mindre påminner om en labyrint i bet. 1. — särsk.
a) om plats l. område med invecklat system av vägar l. passager. Redan vid sin mynning gör .. (Storgatan) en krök, likasom för att inbilla oss, att vi skola råka in i en liten labyrint af gränder. Rydberg Jönk. 7 (1880). Skärgårdens labyrint. IllMilRevy 1898, s. 98. — jfr STEN-LABYRINT.
b) (i sht förr) trädg. trädgårdsanläggning med invecklat system av gångar kantade med höga häckar o. påminnande om en labyrint i bet. 1. Balck Ridd. C 3 b (1599). Klipningar til Cabinetter Labyrinther och andra Sirater ses af Trädgårdskonsten allestädes (på de skånska herrgårdarna). Linné Sk. XI (1751). (I Drottningholms trädgårdar) finnes .. en planterad labyrinth med invecklade gångar. Thomée IllSv. 98 (1866). Wrangel ByggnH 34 (1904).
c) labyrintliknande stensättning av låga stenar lagda i slingrande rader på sådant sätt att man från ingången kan följa gångarna mellan stenraderna ända till midtpunkten; ”trojeborg”. Bergman Visby 60 (1885). Det är .. högst sannolikt, att de nordiska labyrinterna varit ett slags idrottsplatser, där man öfvat konstridning i tvära vändningar såsom ett upptåg vid högtidliga tillfällen. Almgren Fornl. 54 (1904).
3) [specialfall av 2] anat. o. zool. i utvidgad anv., om labyrintliknande (del av) kroppsorgan; i sht i sg. best.
a) benämning på det av ett invecklat system av gångar bestående innerörat hos människan o. vissa djur; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) om vartdera av de båda invecklat byggda organ varav innerörat består (benlabyrinten o. hinnlabyrinten). Rosenstein Comp. 276 (1738). Holmgren ÖronSj. 63 (1925).
b) zool. hos labyrintfiskar: det med labyrintliknande hudveck uppfyllda organ i l. invid gällocken varigm syre kan upptagas ur atmosfärisk luft. 3NF 12: 549 (1930).
4) bildl., om invecklad l. tilltrasslad situation o. d.; särsk.
a) om situation, problem l. system l. framställning o. d. som det är svårt att få reda l. klarhet i l. komma till rätta med; jfr HÄRVA, sbst.2 3. Sigfridi b 1 b (1619). Famla omkring uti slutsatsernes och theoriernes labyrinth. SvMerc. IV. 1: 319 (1758). De labyrinter som den engelska äktenskapsskillnadslagen .. erbjuder. Hellström RedKav. 182 (1933). — jfr TANKE-LABYRINT.
b) (†) bryderi, trångmål, knipa; trassel, bråk; särsk. i sådana uttr. som komma, råka, vara, bringa l. sätta (ngn) i labyrint. OxBr. 3: 76 (1624). Medh Ganscha stortt beswär, och mykin laborynt hafuer jagh (osv.). VDAkt. 1651, nr 163. Iag är råkat i labyrinth med Zachris Peterson om köpet. Bark Bref 1: 57 (1703). VDAkt. 1835, nr 580.
Ssgr (i allm. till 1): LABYRINT-ARTAD, p. adj. Almqvist GMim. 1: 7 (1841). Till denna grotta ledde labyrintartade gångar. Samtiden 1871, s. 32.
(3 b) -FISK. zool. tropisk sötvattensfisk tillhörande familjen Labyrinthici. 1Brehm III. 1: 219 (1876).
-FORMIG.
(3 a) -FÖNSTER. anat. om vardera av de båda hinnförsedda öppningarna i benlabyrinten mellan innerörat o. mellanörat. Holmgren ÖronSj. 31 (1925).
-GÅNG; pl. -ar. särsk. trädg. till 2 b. SvTrädgK 2: 33 (1931).
(3 a) -INFLAMMATION. med. inflammation i innerörat. MedMånRevy 1896, s. 563. Holmgren ÖronSj. 63 (1925).
(3 a) -KAPSEL. anat. benkapsel som omsluter hinnlabyrinten o. denna omgivande vätska. 2NF 34: 172 (1922).
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-SVAMP. bot. svampen Dædalea quercina Pers., som på undersidan har oregelbundet slingrande porer. Strömbom Svamp. 65 (1895).
(3 a) -VÄTSKA. anat. vätska som fyller håligheterna i innerörat. Fock 1Fys. 272 (1853).
Avledn.: LABYRINTISK, adj.
1) till 1 l. 2: labyrintliknande. Labyrinthiske Contra-dantzsvängningar. Kling Spect. U 2 a (1735). De behagligt labyrintiska gamla gatorna (i Lund på 1840-talet). 3SAH 24: 208 (1910).
2) till 4: intrasslad, tilltrasslad, förvirrad. Retzius BrFlorman 88 (1830). Det labyrintiska sätt, hvarpå polisens räkenskaper förts. GHT 1897, nr 225 A, s. 3. Andersson Drak. 199 (1926).

 

Spalt L 13 band 15, 1939

Webbansvarig