Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LABBER, m.
Etymologi
[sv. dial. labber, stor o. tjock person (Herweghr Ordl. 89 (c. 1770)); eg. samma ord som LABB, sbst.1, med den i klandrande personbeteckningar ofta bibehållna nomininativändelsen -er; jfr äv. nor. dial. lebba, slapp person m. m. — Jfr ASKE-LABB(E), LABBIG]
(†) fet o. klumpig person. Labber är dhen som är feeter, aff läppia den som altijd äter, ligger och slickar Tallrickarna. Rudbeck Atl. 2: 601 (1689).

 

Spalt L 3 band 15, 1939

Webbansvarig