Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LA la4, sbst.1, n.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. it. la; eg. första stavelsen i lat. labii, vilket ord inledde den sjätte halvversen i den mlat. hymn som ligger till grund för tonbenämningar vid solmisation (se vidare under FA). — Jfr LAMI]
mus. förr vid solmisation (liksom fortfarande i romanska länder) använd, i våra dagar icke sällan vid undervisning l. övning i sång (enl. den s. k. solfametoden) brukad benämning på tonen a; i sistnämnda fall därjämte, liksom äv. stundom tidigare, om sjätte tonen i vilken (sjungen) durskala som helst. Colerus säger sig hafwa hördt .. (papegojor) siunga, Ut, re, mi, fa, sol, la, si, och såsom Musici bruka siunga secunder. IErici Colerus 1: 387 (c. 1645). Envallsson (1802). 2NF (1911).

 

Spalt L 1 band 15, 1939

Webbansvarig