Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÖKSA ɟök3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. kortform av KÖKS-PIGA; med avs. på bildningssättet jfr HUSA, sbst.2; jfr äv. d. dial. køks, av nt. köksche, av mnt. kokesche (se KÖKERSKA)]
kvinna som (yrkesmässigt) utför matlagning; kvinnligt hembiträde som (företrädesvis) har till uppgift att ombesörja matlagningen i ett hem; kvinna som förestår l. ombesörjer matlagning i restaurangkök l. större kokinrättning o. d.; jfr KOKERSKA, sbst.2; numera företrädesvis om kvinna som har en underordnad befattning i jämförelse med en kokerska; ofta med en viss föraktlig bibet. Weste FörslSAOB (1823; skämt- och speord för kökspiga). Almqvist Törnr. 1: 13 (1839). Wirgin Häls. 3: 146 (1933). — jfr MÄSTER-, UNDER-KÖKSA.
Ssgr: KÖKSE-LÖN.
-PLATS.

 

Spalt K 3785 band 15, 1939

Webbansvarig