| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
(†)
1) som erfares omedelbart; som påvärkar ngns känsloliv; som gör ett djupt intryck; jfr KÄNNA 8 b, KÄNNBAR 8, 9. Hwar och en munn moste tystna .. i ewighet, ther han icke här i tiden werckeligen och kendsamt uti sig hafwer sedt, funnit, hördt och smakadt Jesum. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 172 (1715). All förmon eller misslycka som en i dy mål (dvs. då fadern står i förtroligt förhållande till sin son) händer, kan vara honom (dvs. fadern) alt mera känsam, ju närmare han är förbunden andra. Kling Spect. Bbb 2 b (1735).
2) som har (så l. så stor) förmåga att uppfatta o. värdesätta ngts förtjänster; jfr KÄNNA 7, 8 b, 17. Vi förmode dock, at en mera känsam efterverld lärer göra sig nytta af det som nu med ospard flit .. i dagsljuset framgifves. Ehrenpreus SvarVetA 1750, s. 28.
Spalt K 3671 band 15, 1939