Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄKA, v.2; anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[jfr d. kæge, ävensom sv. dial. (Skåne) käkka, d. kække, om gäss: kackla, ä. t. kecken, om korp l. kråka: kraxa; härmningsord. — Jfr KÄKTA]
(†) om gås: kackla. Then gååsen som hoffuudet är aff, hon käkar intet. LPetri ChrPina e 1 a (1572).

 

Spalt K 3607 band 15, 1939

Webbansvarig