Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KYL, adj. -are.
Ordformer
(ky(h)l 1642—1865. kyyl 1685—1698)
Etymologi
[av t. kühl, besläktat med KALL, adj.]
(†) kylig, sval. Höghe Platzer äre gemeenligh kylare och Lufftigare (än lågländer). Palmchron SundhSp. 22 (1642). De ville med en dryck kyhl miölck svalcka sig. Bliberg Acerra 689 (1737). Kyl morgonluft. SvMerc. IV. 4: 80 (1759). Larsen (1865).

 

Spalt K 3490 band 15, 1938

Webbansvarig