Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVÄSTELSE, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(qv-)
Etymologi
[av d. kvæstelse, vbalsbst. till kvæste (se under KVÄSA, v.), l. bildat till ett sv. v. motsv. d. kvæste]
(†) sår, blessyr; jfr KVÄSA, v. 1. Rüdling Suppl. 476 (1740).

 

Spalt K 3482 band 15, 1938

Webbansvarig