| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVIDJA, v.; anträffat bl. i imper. sg. kvidja o. ipf. kvidde.
(†) förmena (ngn ngt), missunna; visa missnöje. Gör tu någrom något gott, så qwidia thet icke. LPetri Sir. 18: 15 (1561; Vulg.: in bonis non des querelam). Swärfadren och hon sielf qwidde honom altijdh thet han hadhe bekommet medh hänne. VDP 1673, s. 442.
Spalt K 3407 band 15, 1938