Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVETSUR, sbst., anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(qvetschurer, pl. 1641. quätzurer, pl. 1659)
Etymologi
[liksom ä. d. kvætsure av holl. kwetsuur, av mnl. quetsure, ombildat, med anslutning till mnl. quetsen (se KVÄSA, v.), av ffr. quassure, till ffr. quasser (varav fr. casser), av lat. quatere (p. pf. quassum), skaka, sönderslå, krossa]
(†) sår, blessyr. OxBr. 8: 356 (1641). Ekeblad Bref 2: 149 (1659).

 

Spalt K 3390 band 15, 1938

Webbansvarig