Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVARTS kvar4ts, r. l. m.; best. -en; pl. -er32.
miner. ett vanl. vitt l. gråaktigt mineral som utgöres av kristalliserad l. kristallinisk kiselsyra; förr stundom äv. sammanfattande benämning på bärgarter som innehålla kiselsyra. VetAH 1745, s. 121. HimHavJord 1: 128 (1925). — jfr AVANTURIN-, BLÅ-, FETT-, GULD-, MJÖLK-, ROSEN-KVARTS.
-GRYTE. (†) i uttr. sandigt kvartsgryte, sandblandad kvarts. VetAH 1754, s. 292. Garney Masmäst. 131 (1791). —
-LAMPA. i sht med. (vid medicinsk ljusbehandling använd) kvicksilverlampa med hölje av kvarts. 2NF 15: 405 (1911). —
-RÅDA, r. l. f. (†) bärgart som till sin huvudmassa består av kvarts. Bergman Jordkl. 1: 246 (1773). Möller (1790, 1807). —
-RÅDANDE, p. adj. (†) om bärgart: till huvudmassan bestående av kvarts. Wallerius Min. 150 (1747). FKM 2: 139 (1807). —
-STAMP, r. l. m. (i sht förr) tekn. för krossning av kvarts (i sht för glasfabrikation); jfr -KROSS, -KVARN. SvGeolU Aa 40: 31 (1870). JernkA 1895, s. 236. —
-TEGEL. (i fackspr.) eldfast tegel tillvärkat av pulveriserad kvarts tillsatt med (eldfast) lera l. dyl. ss. bindemedel, dinastegel. JernkA 1846, s. 42. —
-TRÅD. i sht el.-tekn. förfärdigad (gm smältning) av kvarts o. avsedd för isolerande upphängning av en magnetnål i elektriska mätinstrument o. d. TT 1899, M. s. 32. —
Spalt K 3372 band 15, 1938