Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUNKA, v.
Etymologi
[jfr ä. d. kunke, hava samlag, ävensom sv. dial. kunkla, vicka, kränga (om båt), nor. dial. kunkla, gå vacklande; till sv. dial. kinka, gunga, vippa, nor. dial. kinka, vrida sig åt sidorna, o. KÅNKA]
(†) gunga på gungbräde. Schroderus Dict. 241 (c. 1635).

 

Spalt K 3200 band 15, 1938

Webbansvarig