Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULM kul4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. kulm; av eng. culm, sot, koldamm, kolstybb, kol, kulm; möjl. rotbesläktat med KOL, sbst.1; för övr. av dunkelt urspr.]
geol. benämning på vissa marina grundvattensavlagringar vilka (jämte bärgkalk) väsentligen utgöra karbonsystemets undre avdelning. Rebau NatH 3: 126 (1879). Ymer 1917, s. 210.
Ssgr (geol.): KULM-BILDNING. särsk. konkret. JernkA 1863, s. 88. —
-FORMATION. Holmström Geol. 74 (1877).

 

Spalt K 3156 band 15, 1938

Webbansvarig