Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULÉ kule4 l. kɯ- (äv. uttalat med franskt ou- ljud), r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet cou-. kulé 1893 osv.)
Etymologi
[av fr. coulé, vbalsbst. till couler (se KULERA). — Jfr KULI, sbst.2]
fäkt. glidning (se GLIDA 1 d). Ling 3: 696 (1820). Hellsten Sabelf. 82 (1923).

 

Spalt K 3133 band 15, 1938

Webbansvarig