Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULA 3la2, sbst.5, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr nor. kula, lycklig affär, ”kupp”; möjl. eg. samma ord som KULA, sbst.2]
(starkt vard.) ss. beteckning för ngt fördelaktigt, lyckligt o. d., i uttr. kulan i luften, utmärkt, ”det bästa”, ”idealet”; jfr KUL, adj. Jämnt arbete, vackert väder och en god bris på låringen är just kulan i luften för en beckbyxa. Bergdahl Antip. 42 (1906). Thesleff Förbrytarspr. (1912). SvD(A) 1925, nr 289, s. 7.

 

Spalt K 3132 band 15, 1938

Webbansvarig