| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
1) (i sht i fackspr.) som härstammar från l. har avseende på den forna staden Kufa i Irak, nära Bagdad. Kufiska mynt, äldre arabiska mynt, till en del slagna i Kufa. Kufisk skrift, kufiska bokstäver o. d., om en form av den arabiska skriften, först brukad i Kufa. Thorberg ÖsterlSpr. 12 (1785). Munthe IslamK 279 (1929).
2) [urspr. skämtsam anv. av 1] (i vissa kretsar, vard., skämts.) besynnerlig, märkvärdig, underlig, kuriös, ”mystisk”. Landsm. XVIII. 8: 23 (1900). Engström 2Bok 40 (1909). ST 1936, nr 21, s. 19. — Anm. Ordet har i denna bet. användts i studentspr. i Uppsala redan på 1880-talet, se Hellquist EtymOrdb. (1921).
Spalt K 3116 band 15, 1938