Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUCKEL kuk4el, i vissa trakter äv. KOCKEL kok4el l. kωk4el, sbst.2, n.; best. -klet.
Ordformer
(kock- 1539 (: kocklespeell)—1916. kuck- c. 1755 osv.)
Etymologi
[fsv. kokel, trolldom; jfr d. kogl, isl. kukl; vbalsbst. till KUCKLA]
(vard.)
1) (i vissa trakter) motsv. KUCKLA 1: trolleri, trolldom, vidskepelse; hemliga konster, hokuspokus. Schultze Ordb. 1382 (c. 1755). VästmFmÅ 15: 42 (1925). — jfr SIGNERI-KUCKEL.
2) (i vissa trakter) motsv. KUCKLA 2: kvacksalveri. Callerholm Stowe 94 (1852).
3) motsv. KUCKLA 3: hemligt spel, intrigspel; äv.: upptåg, okynnigt streck, spratt, puts. De ha så mycket kuckel för sig. Hagberg Shaksp. 3: 280 (1848). SvD(A) 1933, nr 148, s. 8. — jfr LOTTERI-KUCKEL. — särsk. om kurtis. Hagberg Shaksp. 10: 128 (1850). Nordström Landsortsb. 319 (1911). Hellström Storm 207 (1935).
4) motsv. KUCKLA 4: gyckel; i ssgn KUCKLE-SPEL (se nedan).
Ssgr: A (i vissa trakter, vard.): (1) KUCKEL-GUBBE. trollkarl, ”klok gubbe” (se KLOK 5). Landsm. 1913, s. 108. —
(1) -MAKARE. trollkarl. Söderblom Gudstr. 204 (1914).
B (†): (4) KUCKLE-SPEL. gyckelspel. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539).

 

Spalt K 3111 band 15, 1938

Webbansvarig