Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄVA krä3va2, r. l. f. (3Mos. 1: 16 (Bib. 1541: kräffuo, oblik form) osv.); best. -an; pl. -or; förr äv. KRÄVE, r. l. m. (Linc. (1640; under ingluvies), Lindström Bates 270 (1872)); best. -en.
Ordformer
(krafve 1640)
Etymologi
[av ovisst urspr.; möjl. besläktat med KROE; formen krafve beror snarast på tryckfel]
1) hos många fågelarter: utvidgning av matstrupen, som tjänar till övergående förvaring, ofta äv. till uppmjukning av den intagna födan. 3Mos. 1: 16 (Bib. 1541). För Jul kan man gifwa Hönsen alltijdh Kräfwan full. Rålamb 13: 67 (1690). Berlin Lrb. 31 (1852). 4Brehm 6: 17 (1924). — särsk. i ordspr. Bygångande höna får antingen korn j kräfue eller knep j nakan (dvs. knäpp i nacken). SvOrds. A 4 a (1604); jfr Rhodin Ordspr. 9 (1807). Hvad fågeln har i näbben har han ännu icke i kräfvan. Topelius Vint. I. 2: 360 (1860, 1880).
2) bildl., i fråga om person.
a) (vard.) om mage; i sådana uttr. som få ngt i krävan, få ngt till livs, fylla krävan, ha krävan full o. d.; äv. oeg. o. bildl. Hann söker man (dvs. blott) sitt nöye / Hwad hugen hans är täkt ok fyller kräfwan wäl. Lucidor (SVS) 368 (1674). Med Gudz hiälp (skall) Solldaten få kräfwan full hädan effter. KKD 12: 125 (1702). Du frågar litet efter, om alt här är förstöres, bara du får nog i kräfvan. Stagnell JHjernlös 21 (1756). (Att min skildring av K. XIV J. fick beröm) gjorde naturligtvis särdeles godt i min kräfve. IHwasser (1847) i FoU 21: 85. Hafver man intet i kräfvan, / så träter man svagt och med bäfvan. Karlfeldt FridLustg. 113 (1901). AfA 1931, nr 15, s. 26.
b) (vard.) i uttr. som beteckna att ngn sätter fram bröstet o. kråmar sig, är pösig, uppblåst o. högfärdig. At vara stor i kräfvan. Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732). Sätt väl ut kräfvan och brösta er. Envallsson Skom. 8 (1785). Tills bättre jag fick jag det, tills stinnare i kräfvan blef jag. Bondeson NAllmogBer. 9 (1888). (Folkskollärarna ha) redan pressat upp lönen till sexhundra riksdaler. Men så har också krävan svällt på herrskapet! Månsson Rättf. 2: 346 (1916). (†) Cantorn stållt och stinn / .. bröster kräfven sin. Düben Boileau Pulp. 6 (1722).
c) (†) i uttr. gömmas uti ngns kram och kräva, se under KRAM, sbst.1 4.
3) entomol. krävliknande utvidgning av framtarmen l. matstrupen hos vissa insekter. Dahlbom Insekt. XVII (1837). 4Brehm 13: 5 (1930).
4) mil. tjockare (med hål för laddstocken försett) parti ngt bakom främre ändan av framstocken på gevär av äldre typ. På 1600-talets mitt och senare hälft ha lodbössor av bättre tillverkning delvis öppen laddstocksränna samt upptill ”kräva”. Alm VapnH 163 (1927). Dens. Eldhandv. 1: 235 (1933).
Ssgr (i allm. till 1): A: KRÄV-DUVA, f. l. r. individ hörande till en grupp inom tamduvorna som utmärkes därav att hannarna o., ehuru i mindre grad, äv. honorna bruka gm att draga in luft låta krävan klotformigt svälla upp, kroppduva; ofta i pl. ss. benämning på gruppen. Oldendorp 1: 92 (1786). Den .. smärta, högresta engelska krävduvan. 4Brehm 8: 35 (1926).
-GASELL. zool. benämning på tvenne arter av gasellsläktet, en nordkinesisk (Gazella gutturosa Pall.) o. en persisk (G. subgutturosa Güld.), hos vilka hannen har ett kraftigt utvecklat struphuvud, vilket framträder som en knöl på halsens midt. Lönnberg Ren. 25 (1909). 4Brehm 1: 621 (1920).
-LIKNANDE, p. adj. —
-STINN. (kräv- c. 1635 osv. kräve- 17731788)
1) till 1 o. 2 a: som har krävan stinn på grund av intagen föda; fullproppad med mat. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Dominikowa pöste som en krävstinn höna. Wester Reymont Bönd. 4: 83 (1924).
2) (vard.) till 2 b, om person: som kråmar sig l. pöser av högmod, pösig; uppblåst, dryg. Serenius (1741). JournLTh. 1810, s. 693. ”Der Dorfprinz”, en krävstinn sydtysk bondgosse. Laurin 1Minn. 161 (1929).
-STORK. zool. individ av släktet Leptoptilus Less. inom familjen Ciconiidæ (äkta storkar), med en krävliknande säck nedhängande från undre delen av halsen. NF 1: 141 (1875). 4Brehm 9: 374 (1926).
B (†): KRÄVE-STINN, se A.

 

Spalt K 3080 band 15, 1938

Webbansvarig