Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄNKLIG, adj.
Ordformer
(kränckel- 1549. krän(c)kl- (kre-) 1560—1703)
Etymologi
[av t. kränklich, till krank (se KRANK, adj.)]
(†)
1) sjuklig. Margrethe var någett svag och kränckelig aff sich. G1R 20: 62 (1549). Hjelt Medicinalv. 1: 189 (i handl. fr. 1703).
2) om plåga l. smärta: som beror på l. åtföljer sjukdom. Kräncklige plågor. Stiernhielm Herc. 326 (1658, 1668). UHiärne Vitt. 130 (1665).
Avledn.: KRÄNKLIGHET, r. l. f. (†) till 1: sjuklighet, krasslighet; äv. konkret: (lindrigare) sjukdom, krämpor. Folcket som boo vp i bergen .. weta mindre af kränckligheter eller siukdomar. Hiärne 2Anl. 191 (1706).

 

Spalt K 3075 band 15, 1938

Webbansvarig