Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÅKVINKEL krå3k~viŋ2kel, r. l. m. l. n.; best. -n, ss. n. (föga br.) -klet; pl. -klar l. =.
Etymologi
[efter t. krähwinkel, ett sedan 1100-talet förekommande ortnamn, användt av Kotzebue i lustspelet Die deutschen Kleinstädter (1803) ss. benämning på småstad; av KRÅKA, sbst., o. VINKEL]
skämtsam, i sht hånfullt överlägsen benämning på den typiska småstaden; vanl. ss. egennamn; jfr GRÖNKÖPING, SKRÅKÖPING. 3SAH XLVI. 2: 71 (1826). Stockholm var ändock .. ett litet kråkvinkel, en småstadsgrop (i jämförelse med Paris). Levertin Konfl. 28 (1885). Den ena lilla kråkvinkeln efter den andra fordrade att få sitt eget universitet. Karlgren BolsjevRyssl. 322 (1925).
Ssgr: KRÅKVINKEL(S)-BO, m.||(ig.). Palmær Eldbr. 93 (1838). —
-POLITIK. Svensén Jord. 326 (1886). —
-SYNPUNKT~20 l. ~02.
Avledn.: KRÅKVINKEL(S)AKTIG, adj. SvD(A) 1916, nr 329 B, s. 2. —
KRÅKVINKLIG, adj. (mindre br.) kråkvinkelsaktig. Sehlstedt 2: 47 (1857, 1862). SvD(A) 1922, nr 294, s. 9.

 

Spalt K 3037 band 15, 1938

Webbansvarig