KROPP, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(krop- 1621 (: Kropfenster). kropp- 1773 — 1787 (: kroppstegen). Se för övr. under KROPPÅS)
Etymologi
[sv. dial. kropp, det översta l. högsta partiet av ett tak (trol. urspr. avseende den yttre takvälvningen) l. av ett bärg; sannol. eg. identiskt med KROPP, sbst.1]
om den övre vågräta begränsningen av ett åt två sidor fallande yttertak, takås; numera bl. i ssgn KROPPÅS. VDAkt. 1773, nr 389. Kroppen och kanterne (på taken) äro dels klädde med förtent bleck dels med rundt convext taktegel. Palmstedt Resedagb. 150 (1780).
-STEGE. (†) stege som når upp till (l. upphänges på) takåsen på en byggnad? 2ne jernhakar til kroppstegen (för kyrkan). InventFresta 1787. —
-ÅS, se d. o.
Avledn.: KROPPA, v., -ning. [jfr sv. dial. kroppa, lägga halm på takåsen] (†) förse (ett tak l. en byggnad) med takås, täcka den översta delen av (ett tak). Weste (1807). Meurman (1846). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: takås; den del av taktäckningsmedlet i ett tak som täcker takåsen; äv. oeg. Brauner Bosk. 149 (1756; oeg., om den översta delen av en halm- l. höstack). Weste FörslSAOB (1823).
Spalt K 2932 band 15, 1938
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
