Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRONEMENTE, n.; best. -et; pl. -er.
Ordformer
(skrivet cr-. crone- 1588—1589. crono- 1588)
Etymologi
[jfr mnl. cronement; av fr. couronnement, krön, kranslist, ornament prydande övre delen av en möbel m. m., avledn. av couronner, kröna, av lat. coronare, avledn. av corona (se KRONA, sbst.)]
(†) ornament prydande övre delen av pelare l. möbel o. d., krön. HB 2: 224 (1588). SthmTb. 1589, s. 14 b.

 

Spalt K 2917 band 15, 1938

Webbansvarig